Tvåårsdagen på Bali

Vilda, tänk att du fyller två år idag! Vilda du är både världens snällaste och världens busigaste! Du är försiktig, men också modig som få! Du är tålmodig, givmild, lite knäpp och ibland väldigt envis. Alla som möter dig kan inte låt bli att le när de ser dig och vi förstår dem! Vilda, du får oss att skratta, du får oss att gråta, du imponerar oss, du skrämmer oss, men framförallt gör du oss lyckligast i världen. Vi är så stolta över att vi har en så fin dotter och vi är så otroligt tacksamma för att vi får spendera varje sekund av alla dagar med dig. Grattis Vilda önskar mamma och pappa.

Vildas tvåårsdag har spenderats här i Ubud i Bali! Vilda vaknade av sång, frukost på sängen och två nya leksaker, Peppa pigg och lillebrorsan George. Två badleksker som vi köpte i Chiang mai.  De var väldigt poppis och det blev frukost för hela familjen på lilla altanen i nya huset.

När alla var mätta var det dags att ta ett födelsedagsdopp! Vi hade fyllt poolen med ballonger (köpta i Kambodja), som förstås ville åka till en kant hela tiden. Vilda ÄLSKAR ballonger, men jag vet inte vem som tyckte det var roligast, Vilda eller pappa, som vallade alla ballonger in mot mitten av poolen. Det blev rejält med poolbus med nya badleksakerna.

Vi åkte därefter in till staden, en taxiresa in tar ca 10 min och kostar mindre än 15 kr. Det kostar mer att titta mot en taxi i Sverige. Igår upptäckte vi ett litet lekland ovanför mataffären, så vi spenderade ett par timmar här innan det var dags för lunch.

Vi åt på restaurang för första gången sen Chiang mai och Vilda hade inte mycket ro i kroppen. Det var väldigt vacker utsikt men maten var sådär. Vilda fick i sig lite vitlöksbröd och massa smoothie.

Vilda somnade i bilen på väg hem och sov i 10 minuter. Det tyckte hon var fullt tillräckligt, vem vill sova bort sin födelsedag liksom? Efter mellanmål blev det mer bad. Sedan väntade en god hemlagad wrap och tårta på kvällen. Vilda somnade som en stock på kvällen.

Vi vill passa på att tacka alla som ringt och skickat fina grattis meddelanden, Vilda uppskattar det massor!!     

 

Sjukdagar i Bali

Bali! 
Nu har vi varit här i Bali i snart en vecka. Det blev en tuff start för familjen. På flygplatsen när vi landar mår Erica dåligt och dagen efter mår inte jag heller bra. Feber, yrsel och illamående. Det tog några dagar innan vi var helt återställda. Som tur är har Vilda mått bra hela tiden! 


Dagarna här på Bali har därför varit mycket lugna. Vi (läs mamma och Vilda) har mest badat i poolen och tagit det lugnt och upptäckt glädjen i att få restaurangmat hemkörd, trots att maten inte alltid varit så god…Vilda har vägrat att lämna poolen, om man inte lockar med att titta på kossorna som betar runt huset. Hon simmar runt som en fisk och man måste passa på henne precis hela tiden för att inte rackaren ska simma själv in till mitten där hon inte bottnar.

Huset vi bott i första veckan har varit toppen! Bali är känt för sina villor med privat pool och semiöppen planlösning. Utomhuskök, halvöppet badrum och sovrum under tak. Vi har varit nöjda med villan! Vi har dock haft en liten tjuv som smugit in och rotat bland våra soppor, en lite katt! Vilda är förstås superglad över katten…

Vi har lyckats lämna huset ett par gånger för att handla mat och en dag blev det solnedgång vid en vacker, men inte så badvänlig strand.

Nu har vi förflyttat oss mer i mitten av landet till Utbud. I morgon fyller en liten tjej 2 år!! Vi har pratat massor om att hon fyller år och hon säger glatt att hon fyller två när vi frågar henne hur gammal hon blir i morgon!!

Överdos på flygplatsen i Bali

Resedagar. Det är aldrig roliga dagar. Speciellt inte när man åker med en tvååring. Dagen började med att vi lämnade huset i Kambodja och alla i familjen samt de som arbetade där kom ut för att säga hejdå. Vi kommer att sakna alla massor och de kommer nog sakna Vilda massor de med! Tydligen har småtjejerna frågat efter Vilda direkt när de vaknar varje morgon.

Vi skulle flyga två flyg till Bali, först till Singapore och sen vidare till Bali. Flygen gick bra, vi hade gott om plats vilket underlättade en hel del. Vilda sov dock ca 5 minuter på hela dagen så hon var lite övertrött och överallt på sista flyget. Mamma hade dock haft ont i huvudet hela dagen som under sista flyget utvecklades till migrän, Inte kul när man också ska ta hand om ett barn också. När vi landade i Bali fick mamma för sig att ta två treo istället för en, då det stod 1-2 tabletter på förpackningen (huvudvärken var extrem). Det ville inte mammas kropp alls så de kom upp igen när vi gick mot taxin (tur att vi hade Maggiepåsar!!). Aldrig mer två treon samtidigt. Vi blev sen körda av vår redan förbokade taxi till vår villa i Jimbaran (lång bilresa). Ingen av oss var intresserade av att titta på villan, allt vi ville var att gå och lägga oss! Åå det glamorösa reselivet! 😉

Sista dagen i Kambodja

Vi började dagen med att besöka ett sista tempel, Bayon. Bayon är ett buddistiskt tempel, vilket betyder att Vilda kunde hitta ett par “bubbor” under sin upptäcktsfärd. Klart ett coolt och stort tempel, som har många torn med ansikten på sig. Man fick en sagan om ringen känsla när vi utforskade templet och vi förväntade oss nästan att någon alv eller orc skulle dyka fram.

Vi kände oss ordentligt klara med tempel, trots att vi enbart sett en bråkdel av alla tempel här runt SIem reap. Men poolen hemma lockade mer så vi åkte tillbaka och spenderade resten av dagen av att bada och busa tillsammans med familjens två döttrar. Vilda har bilvit väldigt fäst vid dem! Vilda var supermodig i poolen och hoppar själv ut i poolen och flyter runt. Stora tjejen. På kvällen efter middagen så skulle vi leka mer med tjejerna, men de hade hunnit gå och lägga sig, så Vilda började storgråta och ropa på “Minmin”, den yngsta av dem (som är 4 år). Så nuttigt!

If I see snake, I kill snake, I eat snake, Yummie!”- vår guide Ra

Idag blev vi upphämtade på vårat boende av våran guide Ra som skulle ta oss till en lokal by i Kambodja! Det första guiden gör är att gå ur bilen med motorn fortfarande igång och sedan stänga dörren, varpå dörren automatiskt låser sig och vi blir utelåsta och kommer inte in. Jag har ju råkat göra liknande på gamla postenbilar så vi kunde bara skratta åt situationen. Men guiden lyckades lirka upp en bakruta och bryta sig in i sin egen bil så vi kunde påbörja våran utflykt!

Vi stannade först till vid en marknad dit det inte går några turister. Människorna här lever mest för dagen så varje dag går man till marknaden och köper det man behöver för just den dagen. Att storhandla eller gå till en affär för att handla är inte ett alternativ för många här. På marknaden såldes det mycket fisk, kött, frukt och kläder. Människorna vill att maten ska vara färsk, vilket betyder att den ofta fortfarande lever på marknaden. Det känns ganska groteskt att gå omkring på marknaden jämfört med våra mataffärer i Sverige där allt är halvfabrikat och fint paketerat. Vår guide blev väldigt chokad över att de flesta svenskar inte längre vet hur man lagar mat från ”grunden” så att säga. Allt kött här är ju också viltkött eftersom att djuren driver runt och inget boskapsdjur som hemma. Befolkningen var inte vana att se vita människor, speciellt inte ett litet sött barn, så folk följde efter oss, tog på Vildas hår, ben och armar och sa att hon var jättevacker och såg ”välmående ut”. I Svenska mått är Vilda liten, men här är hon stor för sin ålder!

Efter marknaden fortsatte vi mot byn, där vi fick vi göra massor av olika saker. Vi började med att åka traktor ut på ett massivt risfält där vi fick prova på att skörda ris och lära oss om hur ris odlas. Det är en väldigt knepig process där det behövs stora mängder vatten vid rätt tillfällen. Ris är det som befolkningen lever på. De äter ris till frukost, lunch och middag. Många äter bara ris och inget till det. I byn hade alla familjer ett risförråd i en separat byggnad. En familj förvarade mellan 1-3 ton ris i sitt förråd. Vi besökte nu i deras (dry season) torra säsong, under deras regnsäsong är åkern full med vatten och byborna åker runt på båt över risfältet.

Vi fick även prova på att klä oss i kambodjanska bröllopskläder. Det blir inga bilder på detta! 😛! Bröllop är stort i Kambodja och männen måste spara ihop pengar om de vill hitta en fru, ”no money no honey” som vår guide sa. Man gifter sig direkt när man träffats och skilsmässor är förbjudet. Vi fick laga vår egen kambodjanska lunch med instruktör. Vi fick pannkakor med grönsaksfyllning och färska vårrullar! Mumsigt tyckte vi!

Sedan fick vi gå runt i byn och besöka familjer och se hur de bor och vad de sysselsätter sig med. Det var verkligen annorlunda att besöka deras hem. Många hus var byggda med grästak eller plåttak. Alla är två våningar, där de bor på övervåningen och har förråd på undervåningen.  Det var lite läskigt att gå in i husen, då det kändes som att träplankorna skulle rasa in under vår vikt. Vi såg någras middag, som bestod av ris och torkad fisk. Kräsna mamma och Vilda skulle ha svårt att överleva i den här byn.

Var vi än gick ville alla att vi skulle besöka just dem, de vinkade in oss och ville hålla och känna på Vilda. Det var skönt att med vår guide, som kunde översätta till oss och dem, vilket gjorde att vi kunde hålla samtal med alla byborna. Vi fick återigen höra att Vilda var jättevacker och att hon såg ut att må bra. I en by där de lever för att överleva dagen är det väldigt fint om barnen har lite hull. De klämde på hennes lår och armar och Vilda stirrade mest och undrade vad de höll på med. Vilda hittade några barn i hennes ålder och ville leka direkt. De var dock lite blyga för henne.

Några av byborna satt och vävde gräsmattor och gjorde tak. Vi fick prova på att göra grästak så nu vet pappa hur man gör det! De lagar all mat över öppen eld och använder enbart el från bilbatterier till lampor, ladda telefonen och titta på tv. Byns främsta försörjning är risodling och det är ett stort problem att det inte finns någon mer sysselsättning för folk att få in pengar. Byn är väldigt fattig och organisationen som guidade oss hjälper byborna genom att exempelvis bygga toaletter till dem, installera vattenreningsfilter samt vattentankar. De hjälper också barnen genom att hjälpa dem till att få en skolgång istället för att arbeta.

Vi fick hälsa på i skolan där barnen lekte på skolgården. Vilda var med och tyckte att det var väldigt roligt att leka med de andra barnen. Vilda blev direkt poppis och de turades om att bära runt henne och sa att de ville ta hem henne. De ville att Vilda skulle vara deras lillasyster. Vilda verkligen älskar andra barn och tyckte det var jätteroligt! Vi fick se deras klassrum och mamma visade barnen hur man ritar en katt och sedan ville alla försöka rita en katt. Vilda som älskar katter tittade, pekade och skrattade massor! Helt klart höjdpunkten på dagen. Sen var det dags att bege oss hemåt. Klockan hade hunnit bli tre och vi hann knappt sätta oss i bilen innan Vilda somnade. Alla barnen vinkade av oss och ropade på ”wie wie”(namnet som Vilda presenterar sig med när man frågar ”what’s your name”).

Det var verkligen så intressant att göra en sådan upplevelse och få olika perspektiv på livet och vrida och vända på sina egna värderingar. Efteråt var vi helt slut av alla nya intryck. Vi rekommenderar starkt att göra liknande guidade upplevelser. Guiden fungerar också som tolk med lokalbefolkningen som inte pratar engelska. Vi kan inte bestämma oss för om denna upplevelse är bättre än våra tempeläventyr, men klart en dag vi aldrig kommer att glömma.

Det som slår oss mest med Kambodja är att det är så många människor som lever litet och fattigt men att de verkligen är glada och givmilda med det som de har. Alla försöker hela tiden ge Vilda små saker såsom en godis, en banan eller ett leende. I Sverige lär man sig att alltid sträva efter mer, det är som vår kultur. Man tänker sig nästan att människorna här borde vara ledsna eller bittra på livet men de vi har mött är det tvärtom, de väldigt glada och nöjda också på många sätt. I svenska mått lever vi ganska litet i vår tvåa men jämfört med dessa bokstavligt talat ruckel, som människorna här bor i, är vår lilla tvåa som en herrgård. Slutsats: Vi är väldigt lyckliga och tacksamma för det vi har och går vidare med en tanke om hur mycket mer än det vi har som vi faktiskt behöver

Ps. Mamma frågade om det fanns några fartiga djur i byn och guiden svarade att det fanns ormar: “If I see snake, I kill snake, I eat snake, Yummie!”

Vilda Croft: Tomb raider

Jag minns hur nioåriga Erica gick ut från biografen efter att ha sett Tomb raider och jag tyckte att Lara Croft var den coolaste tjejen någonsin. Jag minns hur jag tvingade mamma att fläta mitt hår likadant i flera veckor! Och nu har vi sett det på riktigt!

Ännu en tidig morgon för familjen. Den här morgonen styrde vi vår tuk tuk mot ett riktigt häftigt äventyr: Ta Prohm. Det är i detta tempel som delar av Tomb raider spelades in.Vi förstår varför de valde just detta tempel!

Vi var där strax efter öppning och det hade redan börjat bli en del folk direkt vid ingången. Men efter bara ett par minuter när vi kom djupare in i templet försvann folkmängden och vi fick utforska detta otroligt coola tempel nästan själva. Skogen har börjat ta över det här templet, vilket ger det en mystisk och nästan magisk känsla. Träden är gigantiska och de har slingrat sig runt hela templet. Det kändes som att vi gick runt på en filminspelning och man var nästan tvungen att skrapa lite på träden och stenarna för att se om det verkligen var riktiga. Var vi än tittade så kändes det overkligt. Att det kan finnas så vackra platser?

Vilda tyckte att templet var väldigt spännande. Alla coola gångar att springa i och massa små öppningar att krypa igenom och stenar att klättra på. Hon var också fascinerad av alla träd och pekade upp flera gånger och sa ”träd” eller ”tree”. Vi alla tre var väldigt imponerade av det här templet och det är vårt absoluta favorittempel.

Vi har försökt fånga lite av magin i templet, men bilder gör det tyvärr inte rättvist, det här är något man verkligen borde besöka! Men var där vid öppning, annars kryllar det här stället av turister!!

Med tre stora leenden på läpparna lämnade vi tillslut templet för att åka vidare till tempel nummer två för dagen, . Här hittade Vilda en katt, så lyckan var gjord för hennes del. Även det här templet var fint, men många ristningar längs templets väggar. Templets huvudattraktion var den bakre entrén där ett träd har tagit över ingången. Här träffade vi en liten kompis till Vilda, en av butiksägarnas lille son, som blev väldigt förtjust i Vilda. Vilda, som annars brukar bli väldigt glad när hon ser andra barn, var inte lika förtjust i honom. Han var lite för närgången :p

När vi var klara åkte vi tillbaka och tog det lugnt under dagens varmaste timmar. När solen började gå ner åkte vi iväg till det största templet här i Siem reap, Angkor Wat. En riktigt häftig syn! Tyvärr fick vi inte se allt för mycket av det här templet då det på hemsidan stod att det stängde 19.00 men de stängde tydligen 17.30. Vi småsprang till templet, det är en lång bit att gå) och vi hann precis in och ta oss ett litet varv innan de blåste i visselpipan att vi skulle lämna templet. Vi kände att vi fick se det vi ville och trots att det var ett väldigt vackert och mäktigt tempel (såååååå stort!!!) så tycker vi nästan bättre om de mindre templen. Angkor Wat känns mer som ett stort slott än som ett tempel och det är larvigt mycket folk där! Men det var vackert att se solen solens sista strålar gå ner över det väldiga templet.

Nästa daga tog vi et paus från tempel, men det var absoluta favoritdag här i Kambodja….   

Från solnedgång till soluppgång

Från solnedgång till soluppgång! Dag två här i Kambodja började 04.30 och Vilda var inte den enda som hade svårt att öppna ögonen medan det fortfarande var mörkt ute. Vi tog med oss lite frukost och fick skjuts av vår privata tuk tuk chaufför till samma tempel som (pre rup) dagen innan för att se solen gå upp! Pre Rup byggdes år 961 av kungen Khmer åt den hinduiska guden Shiva.

Det bästa var att det knappt var några andra turister på plats eftersom att de trängs på det mest kända templet “Ankor Wat” istället. Men inte familjen annorlunda, vi kör baklänges istället. Detta förvirrar dock vår stackars chaufför som måste tycka att vi är jättejobbiga. När vi säger vart vi vill åka så kliar han sig mest i huvudet och säger “I follow you”. Mamma har spenderat flera timmar med att lägga upp en rutt för att undvika alla tusentals kinesiska turistbussar och det funkar verkligen!

Efteråt åkte vi till ett annat tempel “Banteay Srei” (också ett Hindu tempel so är tillägnad Shiva), som låg en bit bort från de andra templen. Detta tempel var inte lika stort och mäktigt som det första templet, men wow faktorn var lika hög! Den hade väldigt många detaljrika ristningar och skulpturer. Vilda uppskattade alla häftiga gångar där man kunde utforska massor! Hon älskar också att leka med sanden, som hon kladdar ut i sitt svettiga ansikte! Hon såg ut som en liten trollunge med sand överallt! 😛 Plocka skräp är också en favoritlek i all tempel! Men den tidiga morgonen satta sina spår och Vilda somnade dock direkt när vi satte oss i vår tuktuk för att åka hem!

dsc_7254Vdsc_7369dsc_7361dsc_7358dsc_7331dsc_7312dsc_7303dsc_7296dsc_7294dsc_7280dsc_7278dsc_7276dsc_7262dsc_7383dsc_7258

Resten av dagen spenderades vid poolen och ett snabbt besök i deras köpcentrum (som bestod av typ 5 affärer) för att handla lite blöjor till Vilda! Här går de flesta inte till “vanliga affärer”, som vi är vana vid hemma, utan istället går de på marknader när de behöver handla något. Affärer är för dyrt för majoriteten av befolkningen.

 

 

 

1000 turister vid Pre Rup

Kambodja! Det är verkligen stor skillnad från Thailand. Det är skräpigare längs med gatorna. Priserna är lite billigare än i Thailand och det märks att det är rätt mycket fattigare än Thailand. Trafiken är snäppet värre än Thailand! Det verkar inte finnas så mycket trafikregler och ibland är det störst går först som gäller medan det ibland kan vara väldigt respektfullt och alla stannar på en stor väg för att släppa in en liten moped. Det finns inget som heter väjningsplikt, stopplikt eller högerregeln. Första dagen spenderades vid poolen på förmiddagen, där Vilda fick en ny bästa kompis, värdfamiljens 4 åriga dotter. De busade massor tillsammans och delade leksaker! På eftermiddagen åkte vi och köpte våra tempelpass som krävs för att man som turist ska få besöka Kambodjas tempel. Därefter åkte vi till templet “Pre Rup” där vi såg en väldigt fin solnedgång tillsammans med många kinesiska turister. Fler tempel väntar under resan och vi ber på förhand ursäkt för alla tusen tempelbilder, men det är så galet coola tempel!!

Hejdå Thailand

Så vad tyckte vi om Thailand? Vi, som alla andra, älskar det! Vi förstår varför folk väljer att åka hit om och om igen. Den goda maten, alla vackra templen, den magiska naturen och framförallt den vänligaste befolkningen vi träffat! Vi kommer verkligen komma tillbaka till Thailand!

Igår firade vi en romantisk alla ❤ dag… eller inte. Det var en resedag hela dagen. Dagen började kaosartat. Vi var alla jättetrötta efter att ha somnat alldeles för sent och gått upp alldeles för tidigt. Vilda var inte heller på sin bästa sida och ville inte äta frukost. Tillslut gick det i lite gröt medan mamma packade väskorna. Vi upptäckte att vi förlagt våra viktiga papper med bland annat visum till Kambodja och letade hektiskt igenom väskorna utan framgång. Inte mycket att göra åt saken så vi försökte beställa skjuts till flygplatsen. ”Alla bilar är upptagna” får vi som svar i appen… Dagen börjar bra…

Vi tog oss till flygplatsen och pappa tänker ju såklart fel och går till inrikesavdelningen eftersom att vi ska mellanlanda inrikes först. Men det var ju såklart utrikesterminalen vi skulle gå till när vi ska flyga inrikes första sträckan…. Jag förstår fortfarande inte logiken men men. Vilda var överallt på första flyget och ville inte sova trots att hon var supertrött. På mellanlandningen lyckades vi äta lite lunch och efter det kunde vi vagga vilda till sömns.

Andra flygresan fick vi fylla i massa papper och det tog halva flygresan för pappa att fylla i. När vi skulle gå igenom visumkontrollen såg vi en tjej i en annan kö som inte hade med sig visumet i pappersform och som kom igenom kontrollen. Så bra tänkte vi då går det ändå. När vi kommer fram till vår kontrollant så vill han verkligen neka oss att komma in i landet och säger att bara pappersformat godkänns. Efter ett tag (tack vare Vilda tror jag) så fick vi ändå komma in i landet och kunde åka till vårt boende. Vi bor hemma hos en kambodjans familj “homestay”, som har gjort om sitt stora hem till ett hotell/ bed and breakfast. Det bor några andra gäster här och de har två dörrar, som Vilda redan har blivit kompis med. Vi fick en god hemlagad Khmer middag eller Kambodjansk middag av vår värd. Nu är vi helt slutkörda.