Norge

Dagarna här hemma SPRINGER iväg från oss!! Vilda har kommit in i en “Nej fas”, väldigt trevligt tycker mamma och pappa….annars har vi inte mycket att uppdatera, men om två veckor bär det av igen! så länge får ni se hur vi jagar troll i Norge!!

Sagostaden Colmar och resan hem

Det regnar och regnar och regnar här i Sverige! Vi börjar så smått sakna att vara på resande fot, MEN vi njuter också av den här lilla tiden vi har hemma. Ingenting livar upp regniga dagar som att hälsa på vänner och familj!

Här är ännu en film från vår tid runt om Europa. Kan ni förstå att vi reste runt i Europa i hela 4 månader! Helt galet! Det här var den sista delen innan vi åkte hem för att mellanlanda. I videon befinner vi oss i staden Colmar i Frankrike. Fantastiskt söt liten stad och ni får följa med vår sista dag där vi utforskar, leker och myser!

Österrike!

Så nu har vi varit hemma i en vecka! Vi är hemma och “mellanlandar” just nu och kommer att vara hemma en hel månad innan vi flyger ut på nya äventyr! Mormor och morfar som passar vår lila hund Maggie ska nämligen ut och resa, så någon måste vara hemma och ta hand om henne! Tyvärr är inte novembervädret på vår sida, så man får passa på att vara inne och redigera lite filmer från alla våra äventyr! Så här kommer en liten video från i somras, från mammas födelsedag!

Nu är det bara 2 videos kvar från vår tid i Europa och sen kommer filmerna från Jordanien, Marocko och Sydafrika! Förhoppningsvis får vi upp alla filmer tills vi åker 🙂

Sista solnedgången i Afrika

Dagen innan hemfärd. Vi alla var rätt trötta och vi skippade morgonpromenaden för att njuta lite av vårt hus. Vilda lekte mest med löv, är det inte roligt hur Vilda alltid väljer att leka med pinnar, stenar och löv framför alla leksaker?

Vår sista safari var långt ifrån så händelserik som gårdagens. Vi såg de vanliga djuren, lite bockar, zebror, gnuer och gaseller. Vår guide fokuserade mer på växterna runtom och berättade mycket om olika träd och blommor. Det var en blomma som kunde dö och sen återuppliva sig själv om den fick vatten på sig. En annan blomma förvandlades till tvålliknade slem när man hällde vatten på den (användes också tydligen som tvål av de gamla jägarna).

Vi såg även några elefanter (den här gången på håll) och en halvuppäten gnu. Men främsta jakten var efter en gepard eller en leopard, men tyvärr ingen lycka. Vi kände oss dock nöjda med safarin trots att vi inte såg alla “big 5”, utan bara 4 (lejon, elefant, noshörning och buffel). Vi fick se en sista solnedgång på en höjd överblickande det vackra landskapet.

Vi alla var väldigt ledsna över att behöva säga hejdå till vår guide, då vi skulle få en annan guide dagen efter till vår “kids safari”. Under veckan hade vi verkligen blivit vänner med vår guide och vi saknar honom massor!

Den ledsamma känslan höll i sig till dagen efter. Vi kände oss inte redo att åka hem än. Vi gick omkring på området och försökte suga in det sista av Sydafrika.

Vi blev på bättre humör när vi för sista gången hoppade in i safaribilen, för en “kids safari”. Tyvärr var inte den safarin så bra, då vi enbart åkte runt inne på Kololo, där vi hikat under hela veckan. Men vi träffade en ny härlig guide och fick möjligheten att komma lite närmre ett gäng giraffer!

Efter safarin blev det ett sista dopp i poolen, där vi försökte suga in så mycket d-vitamin som möjligt innan hemresan.

Sedan väntade den LÅNGA hemresan, som trots missat och sen försent flyg gick väldigt bra. Vilda och pappa sov i typ 18 h, man blir trött av att åka på safari, men WOW vilket resa vi haft!!

Elefantattack!!

En ny dag med en ny safari! Denna dag stod “sundown safari” på schemat, alltså safari under solnedgången. Förmiddagen spenderades med långpromenad och lek.

Det var en väldigt varm dag och när vi väl hoppade på safaribilen halv fyra så vi fram emot de friska fläktar under färden. Vår guide berättade att vi skulle åka långt denna dag. Vi körde iväg på nya vägar, som var väldigt branta och snirkliga. Vilda tjöt “weeeiiii” i nedförsbackarna.

Vi såg inte många djur där i början och efter ett tag började naturen se ut mer som där Scar bodde i lejonkungen. Det var otroligt torrt och allt såg dött ut.

Efter ett tag började djuren titta fram och vårt första möte var en kull med jackalungar, som busade runt precis vid vägen. När de hörde bilen skyndade de sig ner under marken, men en var för nyfiken och tittade upp och undrade vilka vi var.

Efter det började andra djur titta fram igen! Naturen blev återigen grön och vi hittade både zebror, gnuer, giraffer, olika bockar, jackalmamman, noshörningar och till och med en struts!

Ytterligare längre fram mötte vi ett helt gäng med bufflar! Riktigt maffiga djur och tydligen är hornet så tjockt att det inte går att skjuta igenom!

Vi fortsatte köra och stannade förbi ett vattenhål. Där låg en krokodil och lurade, tillsammans med två flodhästar som låg och latade sig i vattnet och viftade på öronen. Safarifakta: flodhästar går nästan bara upp från vattnet under natten, då äter de gräs och förflyttar sig mellan vattenhålen. Flodhästar är ett av de djur som dödar flest människor i Sydafrika, då de kan bli väldigt aggressiva när de kännes sig utsatta på sin vandring mellan vattenhålen. Vi tyckte dock att de såg väldigt fredliga ut när de låg där och badade, men vi höll oss på ett säkert avstånd!

Det kryllade verkligen av djur på den här sidan av parken och nästan direkt när vi lämnade vattenhålet såg vi ett helt gäng med apor, vilket Vilda blev väldigt glad över!

Vi körde också nästan på dem här små gulliga marsvinsliknande djuren, som kallas för Klippgrävlingar. Mamma ville ta med alla hem, vilket nog också skulle uppskattas av Maggie!

Klippgrävlingarna fick bo kvar och vi lämnade dem små skuttande djuren för att finna lite större djur: elefanter! Det var elefanter överallt och vår guide körde närmre för att vi skulle få en närmare titt. Plötsligt vänder sig en av elefanterna mot oss och börjar rusa mot bilen. Den tutar, svänger med snabeln och viftar på öronen. Vi står mitt på en väg och det finns ingen möjlighet att vända, så vår guide lägger i backen snabbt som tusan och trycker plattan i mattan. Vi kan lova att det kändes som den där scenen från Jurassic park när bilen blev jagad av en T-rex. Trots att den bara jagade oss i några sekunder så kändes det som flera minuter! Elefanten vek dock snabbt av och sprang till sin lilla bebis, som stod på andra sidan vägen. Vi hade kommit emellan en mamma och sitt lilla barn.

Vi alla skrattade rätt nervöst när vi åkte därifrån och vi fick förklara för Vilda vad som hade hänt. Vår guide förklarade att elefanter ofta inte är aggressiva, utan mest visar upp sig. Hade vi inte haft Vilda i bilen hade han stått kvar, men han ville inte skrämma Vilda. Vi lämnade elefanterna ifred och fortsatte vår safari. Efter bara ett par minuter får vi syn på en ny grupp med elefanter, men så fort vi började närma oss dem hände samma sak igen.

Vår guide bara skrattade och sa att sånt här händer aldrig. Elefanter brukar vara väldigt fredliga och inte bry sig om bilarna, vilket vi kan intyga från vårt första möte med elefanter! Vi alla fick en ordentlig med adrenalinkick och när vi några minuter senare stötte på en han elefant (som var riktigt massiv), var vi alla rätt så överens om att inte åka för nära.

Solen hade nästan gått ner och vår guide började leta efter en plats att ha “sundown”, där man stannar och går ut bilen för lite dricka och tilltugg. Han stannade vid ett vattenhål och precis när vi skulle går ur ser vi ett lejon ligga på andra sidan vattnet.

Eftersom att vi hade en väldigt söt liten flicka med oss, bestämde vår guide att det inte var någon bra idé att ha sundown där. Han ropade in lejonet på radion och åkte vidare till en lugnare plats. Senare fick vi höra att den andra bilen från Kololo hade stannat på samma plats som vi och när de börjat ta fram dricka mm, så hade lejonet börjat röra sig emot dem. Vi var glada att vår guide valde en annan plats till oss!

Solen hade nästan gått helt ner när vi satte oss i bilen för att åka hem igen. Vi fick höra från vår guide att vi hade klämt in sextimmarsturen på lite mer än tre timmar. Snyggt jobbat av vår guide och oj vilken händelserik tur!

När vi väl kom hem var hemma igen var vi alla helt slut efter en lång dag. Vi alla ville egentligen bara gå och lägga oss, men det var dags för middag och de hade dukat upp middagen utomhus och grillning stod på menyn.

När middagen var uppäten kunde vi äntligen lägga oss och andas ut lite. Det är ju inte varje dag man klarar sig ifrån TVÅ elefantattacker och undgår en lejonattack!

Safari i mörkret!!

För en gång skull ringde INTE klockan supertidigt, men har man en tvååring så blir man väckt 07.00 oavsett vilken tid vi satt mobilalarmet på. Efter en lugn frukost och lite lek i lekplatsen (vem hade egentligen mest kul?)

bestämde vi oss för att se om vi kunde hitta lite djur på Kololos egna område. Vi snörde på oss vandringsskorna, packade ordentligt mad vatten och traskade iväg.

Vi spårade både bockar och giraffer i marken och det dröjde inte länge innan vi fick se ett gäng Zebror stå och beta en bit från vägen.

Vi alla var riktigt taggade första timmen och varje djur, insekt eller träd vi såg var häftigt. Efter två timmar började vi dock bli trötta. Vilda somnade i bärstolen, solen började titta fram ordentligt och vi alla längtade tillbaka till poolen. Ytterligare en timma senare började vi närma oss hotellet igen och vi sprang på några babianer som hade smitit sig in på området. Matte har lite trauma med apor från vårt Bali besök, men dessa var väldigt fredliga och brydde sig inte om oss.

Efter en sen lunch kraschade vi alla ute på altanen. Vi tog det lugnt, tittade lite på film och laddade upp inför kvällen.

När solen gått ner och vi ätit oss rejält mätta på den goda middagen var det dags att ta på oss alla kläder vi hade med oss (seriöst, Annika hade nog 5 lager kläder på sig), för det var dags för nattsafari!

Det var både lite kusligt och mysigt att rulla iväg med safaribilen. Egentligen får inte små barn följa med på nattsafari, men eftersom Vilda skött sig så otroligt bra på de tidigare turerna fick hon följa med. Hon somnade dock direkt, då klockan var två timmar efter sovdags. Det var kolsvart ute och allt vi hade för att försöka upptäcka djur var en strålkastare, som vår guide vred fram och tillbaka, fram och tillbaka och fram och tillbaka från höger till vänster sida. Vi satt där som katter och följde ljuset först till höger och sen till vänster. Det vi letade efter var djurens ögon, som reflekterar ljuset. Det tog tid innan våra ögon justerade sig och vi såg något.

Det var väldigt tomt med djur i början, så vi alla blev väldigt exalterade så fort vi såg en kanin och vi såg TVÅ stycken där första halvtimmen. Vår guide bara skrattade åt oss när vi blev så glada av att se små kaniner hoppa runt. Varje gång vi såg en kanin efter det skojade vi med vår guide och sa att han genast måste kalla på dem andra bilarna över radion. Vi fick många internskämt med vår guide under veckan.

Det går ju liksom inte att fota något i mörkret, men vi lyckades se ett flertal nattdjur, som ugglor, olika kattdjur och förstås massa kaniner! Vi såg även massor med ögon på gnuer och zebror, en elefantrumpa och vi körde nästan på två noshörningar som låg och sov. Det var lite läskigt att åka under natten, av någon anledningen känner man sig så mycket tryggare när det är ljust ute och man faktiskt kan se vad som gömmer sig bakom buskarna. Vår guide hade också en tendens att säga att vi var på jakt efter leoparder och sen någon minut efter det stanna bilen, släcka alla lampor och sa att vi skulle lyssna på alla läten runt om (Vi gav riktigt bra i dricks efter det…). Vi hörde inte mycket förutom Vildas snarkningar (som förövrigt skrämde matte rätt rejält) och lite syrsor.

Trots att vi inte såg jättemånga djur så var det en väldigt häftig erfarenhet, som vi gärna gör om! Nästa gång vi åker på safari hoppas vi på att kunna se en hyena där i mörkret…

En annan typ av jakt…

Plötsligt tvärnitar vår guide och pekar ut på ett fält. Där ligger två lejon, en hona och en hane. Efter flera minuter ser vi lejonen, som smälter in i de höga gräset. Lejonen reser sig och börjar lunka iväg. Vår guide startar bilen och lägger plattan i mattan….

Låt oss ta det från början! Vår dag startade igen 05.00 och vi skuttade iväg till bilen. Det var kyligt i luften och stackars Annika satt och huttrade trots mattes mössa, jacka och filtar.

Det var en lugn morgon, antagligen lite för kallt i luften för djuren att vara framme. Vi såg några zebror, gnuer, noshörningar och bockdjur. Vi var först på jakt efter en gepard, som trivs i öppnare landskap där de jagar. Den hade jagat dagen innan, men tyvärr hade den redan ätit upp sitt byte och lämnat området. Vi åkte därför vidare, nu till mer tätbevuxen mark.

Längs vägen såg vi väldigt stora högar av avföring och fotsteg. Vi var på jakt efter elefanter! Vi åkte fram och tillbaka och vår guide sa att trots att de är stora djur, så är det lätt att missa dem. Plötsligt fick vi syn på dem. Flera elefanter stod på en höjd och åt.

Vi stannade bilen och en mamma med sin unge började röra sig ner för slänten, där vi stod parkerade.

Vi fick se lilla elefanten dia från sin mamma och sen satt vi länge och tittade när mamma och bebis elefanten åt. Lilla barnet var ungefär lika bra på att äta som Vilda. Mycket missade munnen och det var riktigt gulligt att se den försöka styra snabeln.

Vilda var så lycklig. Hon har fantiserat och lekt låtsaslekar i flera veckor om att hon matar en bebiselefant, så hon var så lycklig att äntligen få se “lilla bebis elefanten”.

Vi lämnade elefanterna alldeles för snabbt i vår smak, trots att vi hade suttit länge och beundrat dem. Längs vägen såg vi en ensam buffel, tydligen lämnar hanarna flocken när de blir gamla och det här var en äldre herre.

Vi åkte vidare för att leta efter leoparder, men det var ont om prickiga katter så istället åkte vi hit:

Öppna fält med högt gräs, perfekt för lejonen att jaga. Vi är så imponerade av vår guide, som inte bara kör bil, spårar fotsteg i sanden nedanför bilen, men som dessutom ser ALLA djur i sin väg. Plötsligt tvärnitar vår guide och pekar ut på ett fält. Där ligger två lejon, en hona och en hane. Efter flera minuter ser vi lejonen, som smälter in i de höga gräset.

HUR han såg dessa lejon är för oss ett mysterium! Väldigt svåra att se, men oj så coolt! Lejonen reser sig och börjar lunka iväg. Vår guide startar bilen och lägger plattan i mattan. Han misstänker att lejonen är på väg till att jaga flocken med gnuer vi precis passerat. Han kallar in på radion att det är lejonjakt på g och vi kör så snabbt vi kan runt på vägarna för att komma närmare. Vi och två andra bilar ställer oss och väntar in jakten…

Vi sitter på helspänn och bara väntar på att lejonet ska dyka på de stackars ovetande gnuerna. Vi väntar och väntar och väntar. Ena bilen åker iväg och tillslut tröttnar den andra bilen och det är bara vi kvar. Och så reser sig lejonhanen och börjar gå framåt för att sen stanna efter några meter bakom en buske och para sig med lejonhonan. Det var en annan jakt än vad vi hade tänkt oss. Vi rullade iväg för att ge lejonen lite egentid och åkte istället hem för att äta frukost.

Efter frukosten tog vi det lite lugnt, alltså lekte med Vilda och badade lite i poolen.

På kvällen gick vi ut för att ta några bilder på kvällen vid solnedgången. Gnuerna utanför huset tyckte mest att vi störde…

Safari med en tvååring

När klockan ringde 05.00 gjorde kroppen fortfarande ont av trötthet. Vilda vägrade gå upp, tills hennes favorit: “Icka” eller Annika, dök upp. Helt plötsligt kunde hon hoppa ur sängen!

När vi lämnade huset möttes vi inte bara av en grå himmel, utan bara några meter nedanför huset stod flera giraffer och åt. Både vi och dem blev väldigt förvånade, men det var riktigt häftigt att se! Bra start på dagen!

Efter lite flingor var det dags att för första gången kliva upp i vår safaribil och möta vår guide. Vi hade valt att betala lite extra för att få en privat safari, vilket verkligen var värt varje krona! Vår guide, Josphat, var inte bara en fantastik kunnig guide, han var också väldigt rolig och vi blev direkt kompisar (vi fick ha honom resten av veckan).

Vårt resort Kololo är omgivet av stängsel och för att komma ut på safarin och se “the big 5” måste man åka ut genom massiva portar. Vi alla var så spända och ivriga när vi för första gången åkte genom porten, in i Welgevonden Game Reserve.

Vi möttes direkt av flera zebror och gnuer och vi blev så exalterade. Vi kan lova att vi nu i efterhand har sett otroligt många zebror och gnuer under resan, så vi kan förstå varför vår guide inte var lika uppspelt som vi!

Här kommer lite safari fakta om zebrors och gnuers relation:
– zebror och gnuer är kompisar och man kan ofta hitta dem tillsammans.
– zebror är väldigt smarta medan gnuer har, som vår guide beskrev det; “limited ideas” alltså “begränsade idéer”. Det var hans fina ord för att beskriva att gnuer är lite dumma.
– Om gnuer springer iväg finns det ofta inget hot i närheten. Står det ett lejon 2 meter bort står gnuerna kvar.
– Zebror är snabbare än gnuer och det är därför bra att ha en gnukompis lätt till hands om det springer ett hungrigt lejon efter sig.
– Zebror vill alltid se sin reflektion i vattnet innan de dricker för att se så att det inte ligger en krokodil och lurar under ytan. Gnuerna har dock inte detta behovet, utan traskar glatt i vattnet för att dricka. Detta förstör för zebrorna då det blir vågor på vattnet.
– zebrorna passar på gnuerna medan de idisslar.
– zebror och gnuer äter olika delar av gräset och tävlar därför inte om maten.

Tillbaka till vår safari…Så överallt vi tittade såg vi djur den där fösta morgonen. Vi hittade nästan direkt två noshörningar som betade i gräset. Riktigt massiva djur!!

Vi såg också massor av vårtsvin överallt och Vilda blev jätteglad varje gång vi såg vårtsvinen, då hon hade två Pumba tatueringar på sina armar. Så fort hon såg en Pumba drog hon upp tröjan och sa “en till Pumba”.

Mitt under vår jakt efter en gepard fick vi istället syn på ett gäng giraffer!

Det blev ingen gepard, men vi fick höra där på kvällen att vår guide hade sett den jaga under eftermiddagsturen, safari är verkligen ett lotteri!! Men vi fick ett mysigt avslut på första turen. Vi fick stanna på en väldigt vacker plats, överblickande öppna fält där vi fick gå ur bilen, dricka en efterlängtad kopp varm choklad (det var riktigt kallt på morgonen) och äta världens godaste muffins!

Tre timmar FLÖG förbi och vips så var första safarin slut. Vilda skötte sig klockrent och var så nyfiken och lugn hela första turen. Hon blev så glad så fort hon såg djuren, pekade och berättade vilket djur det var.

Väl tillbaka på hotellet blev det frukost, lite vila och efter lunch gick vi ut på en hike för att upptäcka området. Vi gick förbi både gnuer, olika gaseller och vårtsvin på vår hike. Området var jättevackert, men det var lite varmt.

Vilda somnade när vi kom tillbaka och vi fick njuta av världens finaste solnedgång från vår balkong. Det är verkligen något speciellt med solnedgångar i Afrika!

Middag fick vi snällt levererat till dörren eftersom Vilda somnat (hon vaknade dock tills dem kom med maten… ). Det var ett väldigt trött gäng som äntligen fick gå och lägga sig efter maten!

Hej från Sydafrika

Så egentligen vill vi börja inlägget med att skriva: Hej från Sydafrika!!!!! MEN vi är redan tillbaka i Sverige igen. Vi hade så fullt upp under vår tid i Sydafrika att bloggen inte hanns med. Det var aktiviteter från morgon till kväll, men självklart kommer vi att uppdatera om vad vi har hittat på, så räkna med ett par inlägg de kommande dagarna där ni kommer att få läsa om allt ifrån elefantattacker till svaret på frågan om Zebror är svarta med vita ränder eller vita med svarta ränder! Vi tar det från början….

Resan till Sydafrika var lååång! Flyget lyfte på kvällen från kalla Stockholm. Första flyget gick jättebra, två timmar till Frankfurt, MEN tyvärr var vårt plan förstenat och vi hade en kort mellanlandning. Det blev därför återigen bråttom och stackars Vilda som precis hade somnat blev väckt mitt i allt kaos när vi sprang så fort vi kunde genom flygplatsen. Som tur var kom vi med och 10 h senare landade vi i Johannesburg. Vilda sov hela vägen, pappa sov delar och mamma och Annika vred och vände sig mest hela natten.

Efter ett snabbt ombyte på flygplatsen till svalare kläder, blev vi upphämtade av vårt hotell och fick åka ytterligare 4 timmar för att komma fram till hotellet. Längs vägen hann vi se både apor, giraffer och olika bockar. Vilda sov. Pappa sov. Mamma och Annika var hungriga.

Vår safari, Kololo, ligger i hjärtat av Welgevonden Game Reserv och resorten är helt magiskt. Hela Kololo är omgiven av stängsel, så inga farliga djur kan komma in. På området springer giraffer, zebror, gnuer, gaseller och många fler mer ”ofarliga” djur.

Vi blev varmt välkomnade där vi bjöds på juice och fick lite information om resorten och vår kommande safari. Eftersom att vi alla (vuxna) tagit både insomningstabletter och åksjuketabletter under resan, var vi alla lite groggy och det var lite svårt att ta in all information. Pappa fastnade för att det eventuellt kunde finnas leoparder på området, mamma var förtvivlad att middagen inte serverades förrän kl 19 varje kväll och Annika försökte mest se intresserad ut trots att hon sov med öppna ögon. Vilda skötte sig som vanligt exemplariskt.

Trots att vi alla var helt slut efter vår långa resa blev vi helt lyriska när vi fick resortens näst bästa hus med stor altan och utsikt över ett öppet fält där det nästan alltid stod några djur.

För att hålla oss vakna gick vi runt lite på resorten och blev helt förundrade över alla de vilda djuren som sprang runt. De kom verkligen nära och vissa djur var helt oskygga.

Middagen serverades på hotells jättefina restaurang, men vi alla var så trötta att vi inte orkade sitta kvar till efterrätten (det var trerätters varje dag). Det blev en tidig kväll, då vi nästa dag skulle gå upp vid 5.00 för vår första safari i Welgevonden….