Äntligen!!

Äntligen kan vi dela med oss av vår resa från Bali! Det känns både overkligt, roligt och lite sorgligt att se tillbaka på alla minnen från Bali. Vi upplevde så mycket och skapade band med så underbara människor. Man kan inte låta bli att längta tillbaka lite, trots att vi har det helt underbart är i Kroatien!

Här är också en film från en vanlig dag i Ubud:

Sista dagen på Bali!

Alla barn älskar ju sandstränder…utom Vilda. Igår eftermiddag/kväll var vi förbi en strand här på norra sidan av Bali. Vilda tycker inte om att bli sandig och när vi försöker sätta ner henne kommer många protester. Tillslut gick hon med på att gå lite längs strandkanten, men hon ville inte bada. Hon kommer garanterat att vänja med sand, men just nu föredrar hon poolen. Det var verkligen en vacker strand och solen var på väg ner. Vattnet var jättevarmt, vi har aldrig känt så varmt havsvatten! Däremot var det lite skräpigt i vattnet och eftersom att Vilda vägrade att bada så skippade vi också doppet. Istället åt vi middag på restaurangen precis vid vattnet och fick lyssna på ett liveband som spelade balinesisk musik. En väldigt vacker sista kväll på resan!

Det känns så konstigt att det är sista dagen här på Bali idag. Ikväll väntar den långa färden hem, som totalt kommer att ta över 24h! Vi har vår målbild i alla fall, Maggie!!!!!!!! Det känns tungt att lämna boendet, vi har blivit lite som en familj här. Vilda är också lite ledsen idag, inte alls sin vanliga gamla glada jag. Hon vet att vi ska åka och hon kommer att sakna sina extra mammor hon fått här.

Hela asienresan har verkligen varit fantastisk och det känns redan som att vi har varit borta i evigheter. Vi har upplevt massor; Kulturchocken i Bangkok, vackra tempel och en flytande marknad. Matlagningskursen i Chiang Mai och få bo och mata elefanter i djungeln. Massa tempel i Kambodja och ett besök i en liten by. Massa bad, vattenfall, tempel, apor och risterasser här i Bali.

Saker vi kommer att sakna:

  • Människorna, som är så otroligt snälla och gulliga mot Vilda var vi än går.
  • Den otroligt goda maten, goda frukterna och slippa göra disken!!
  • Pool och värme. Att slippa massa kläder och ha en pool att leka i om dagarna
  • Den fantastiska naturen!

Saker vi inte kommer ratt sakna:

  • Insekter, alla myror, mygg och spindlar
  • tupparna som väcker oss kl 06.00
  • Utomhusduschen som har varmvatten i max 5 minuter.
  • Vägarna- galna krokiga smala vägar och det har varit jobbigt att inte ha tillgång till egen bil

Vilda har utvecklats så otroligt mycket på resan och det känns som att vi tar med oss en annan tjej hem. Hejdå Asien, mot nya äventyr!!   

Vattenfall, vattenfall och vattenfall

Så vad gör vi här på norra sidan? Vi hänger mest i vår villa och busar i poolen, men det blir också en del besök till närliggande restauranger och förstås ett och annat besök till vattenfallen!

Häromdagen gick vi upp tidigt och var på plats först. Vi fick vattenfallen för oss själva i 2 h och kunde simma och njuta av dem helt själva! Vi fick även se en apa uppe i träden en av dagarna!

Vi äter också en del glass då glassen kostar ca 3kr/st. Vi blir fortfarande chockade över hur billigt det är här.

Vårt boende är superfint och kostar oss ca 500kr/natten och då ingår frukost, så mycket frukt vi orkar äta och hembiträdet som lagar så god mat för ca 20 kr/rätten, städar varje dag och fixar disken. Inte illa pris för ett stort eget hus, två pooler (varav en egen) med ett toppenläge vid vattenfallen! Vi har varit själva nu nästan hela veckan, bara andra gäster i det andra huset de första 2 dagarna. Vilda får så mycket kärlek från de båda hembiträdena och det kommer att bli väldigt sorgligt att säga hejdå till dem i morgon.

Äventyrsdag med vattenfall

En resa är inte fulländad om man inte har hoppat ner från ett 10 meters vattenfall, eller hur? Därför bestämde vi oss för att gå till de närliggande vattenfallen med en guide så vi kunde “bada” lite. Den guidade turen började med ett hopp från 5 meter ner i ett vattenfall.

Därefter hoppade vi från ett 10 meter högt vattenfall! Det kanske inte låter så mycket och det ser inte jättehögt ut när man står där nere och tittar upp. Däremot känns det väldigt högt när man står där uppe på kanten och tittar ner mitt emellan två vattenfall som dånar bredvid dig. Den lilla pölen där nere ser också väldigt liten ut och du får inte hoppa för kort, för långt eller för mycket till höger eller vänster… Men tänk inte så mycket säger guiden och hoppar sekunden efter ner för branten. Pappa stod läääänge vid kanten och velade, men hoppade tillslut! Mamma var förstås snabbare ner för kanten. Härlig, läskig och cool känsla i hoppet. Vi kände oss väldigt modiga som hade vågat hoppa. många stod vid kanten sen när vi var klara med turen och vågade inte).


Vi tittade även ner från 15 meters hoppet men detta kändes för extremt för oss så vi struntade i detta denna gång. Pappa provade att åka rutschkana ner för ett relativt högt vattenfall vilket var helt sjukt läskigt och häftigt. När man landade i vattnet nedanför så sköljde hela vattenfallet över en så det måste vara lite som att åka i en tvättmaskin.

Vilda fick mestadels bada och titta på när mamma och pappa hoppade men hon fick såklart också prova på en extrem aktivitet. Vilda och pappa åkte rutschkana ner för en mindre fors.

När vi frågade vilda efteråt ”var det roligt” svarade hon med ett ja. När vi frågade om hon ville åka igen sa hon nej. Lite så kände vi båda. Det är roligt och häftigt men man hoppar gärna bara en gång ner för 10 meter…Om det inte är så att pappa gör bort sig med kameran och missar att filma när mamma hoppar. Då blir mamma väldigt arg och måste hoppa igen helt enkelt. Detta var inte uppskattat vilket kan förstås. Det är läskigt nog att hoppa en gång. Som tur var var andra hoppet roligare än första så mamma tvingade pappa att hoppa igen. Vi var alla nöjda och trötta efter förmiddagens aktivitet, Vilda sov i 3 timmar!

Norra Bali! Poolhäng, vattenfall och jätte…

Nu har vi boat in oss på Balis norra del. Vi har återigen hyrt hus, men på samma område en bit bort bor även värden och ett par andra gäster. Vi har en egen pool, men kan även utnyttja den gemensamma poolen, som är väldigt Vilda anpassad. Huset är ligger omgiven av fantastiska utsikter över risfält. Området runt huset har de dekorerat jättefint med blommor och fruktträd. Det känns lite som att gå runt hemma hos farmor på somrarna!

Fast på farmors fruktträd växer det äpplen, här växer det håriga frukter kallade Rambutan. Jättegoda och lite läckert att bara gå dit och plocka! Vi har mest tagit det lugnt och busat i poolen de senaste två dagarna.

Igår tog vi dock en sväng förbi några vattenfall, det finns 7 vattenfall på gångavstånd. Vi ska tillbaka dit någon dag och bada också, det är otroligt vackert!

Det finns även ett par restauranger i området, som vi har provat på. Den ena hade en stor pool med otrolig utsikt över djungeln. De var väldigt poppis och Vilda slukade nästan en hel kokosnöt själv! Nu pekar hon på palmträd och säger ”coconut”.

Den andra restaurangen hade en jättesöt tamkatt som Vilda älskade att busa med. Katterna är så otroligt söta här och de är väldigt mycket mindre än katterna hemma.

Vi har mest ätit här hemma. Huset har ett jättegulligt hembiträde som lager jättegod mat som till och med Vilda äter (dessutom är både restaurangmaten och maten här i huset löjligt billig, kostar ca 20 kr rätten, kostar mer att laga själv). Varje gång hon kommer med maten så norpar hon åt sig Vilda och gullar i minst 5 minuter. Vilda är så otroligt van nuförtiden och kommer garanterat att anta att varje ny människa i Sverige också vill hålla i henne och sträcka ut händerna så fort vi möter någon.

KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS HÄR!!!

Idag fick vi dock en riktigt läskig överraskning när vi var på väg till lunchrestaurangen. Eftersom att vi går längs en bilväg försöker vi alltid att gå så långt åt sidan som möjligt. Det gör vi INTE längre. Längs kanterna finns det en massa natur: träd, buskar, blommor och SPINDLAR. Spindlar stora som mattes händer har vävt nät mellan palmerna, i husen mm. Vi kunde inte sluta be varandra att titta om det verklig var säkert att det inte satt en stor spindel på ryggen då det kändes som att de kröp på oss. Vi hoppade ner i poolen direkt när vi kom hem för säkerhets skull. Usch för äckliga spindlar! Vi har hittills bara sett dem en bit bort från huset men vi är på vår vakt!       

UPPDATERING!!! Efter jag skrivit klart det här inlägget ville Vilda gå och säga hej till en av hembiträdens son på 5 år. Vad tror ni han satt och lekte med, jo en jättespindel!!!! Tydligen hade han fångat den i trädgården!!!! Ingen är rädd för spindlar här på Bali. De berättade att den inte var giftig och att barn brukar fånga spindlarna och leka med dem. Vilda, mamma och pappa backade ett par meter och Vilda ville inte längre leka med pojken. Värden kunde inte förstå att man kunde vara rädd för spindlarna och vi förklarade att det var vanligt i Sverige att vara rädd för spindlar och att vi bara har små små spindlar hemma. Pojken sprang också runt och letade efter stora rissyrsor. Tydligen är de goda att äta….vi dömer ingen…  

Wake up call av en djungelkatt

Vår favorit boende hittills! Iallafall mammas och pappas men de hade en katt så Vilda tyckte också om det. Hideout va ett riktigt häftigt. Dagarna på hideout spenderades mestadels i vårt fina hus! Vilda fick återigen en wake up call, den här gången var djuret lite mindre, en liten djungelkatt som bodde i huset! Hon hade så kul att mata och klappa katten.

Vi provade på att bada i forsen, vilket var väldigt varmt och skönt, inte som i svenska forsar direkt men det var lite knepigt att gå ner i forsen med Vilda. Vi blev bortskämd med väldigt god mat och väldigt billig mat som boendet lagade och som de serverade till oss i huset. När man ätit klart så ringde man till köket och så kom de och hämtade disken. Så många gånger som man önskat att man kunde göra så hemma 😀 Riktigt lyxigt. Vi tog det mest lugnt i hängmattan och njöt av utsikten, tog massa bilder och återigen njöt. Vilda spelade massa musik, gungade och lekte med katten.

Vi provade en liten kort promenad i närområdet och hamnade på ett risfält också. Ganska direkt så trampar pappa fel på den smala gången och glider ner med foten i risfältet som är ungefär som att trampa ner med foten i en stor gyttjepöl med vatten och jord. Resten av promenaden gick inte direkt att njuta av då det var väldigt svårt att gå med skorna som var leriga och hala. Erica skrattade mest åt mig tills hon gled ner själv och upptäckte att det inte var så lätt att gå efteråt. Men jag var hungrig och grinig från början, vilket inte gjorde det lättare. Vi gick ganska snart hem igen och återgick till vårt lugna tempo med mat och naturens lugn.

När det blev mörkt på kvällen så fick vi iallafall en natt med stjärnklar himmel! Helt magiskt och man såg väldigt många stjärnor på natthimmelen och en och annan fallande stjärna. Det här stället kommer vi minnas väldigt länge och en dag kanske vi kommer tillbaka hit eller hittar vårat eget triangelhus på en annan magisk plats!

Resan djupare in i Balis djungel

Nu ligger vi ett par dagar efter här i bloggen igen. Lite dåligt med internet, så bilder tar 1000 år att ladda upp! Här kommer ett inlägg från 9/3: Vi hade en lugn morgon med bus i poolen och lite packande i vår villa i Ubud. Vilda tyckte det var kul och var inte riktigt redo att lämna detta hus. Hon blev lite ledsen när vi åkte. Först åkte vi ner till Ubud och provade för första gången att äta Raw-food mat. Ingen i familjen tyckte att det var något vidare och vi gick lite äcklade ifrån restaurangen. Erica provade vårrullar och jag provade vegetarisk sushi med kokosnötskött istället för ris. Det var inte lika gott som ris. Efter maten åkte vi till lekplatsen och busade lite så då var Vilda nöjd igen! Vilda fick åka sin favorit Musse Pigg-maskin och leka med ballongerna på studsmattan. Sedan åkte vi vidare österut på Bali till vårt nästa boende för 2 nätter! Hideout Bali! Vilda och pappa sov på bilresan så det var lugnt och skönt tyckte Erica. Vårt boende nu är helt magiskt och vi båda blev bara helt tagna av tanken på att vi skulle bo här i 2 nätter! Det är ett sånt där boende där själva boendet är upplevelsen i sig. Det finns liksom ingen anledning att lämna stället. Vårt triangelhus är halvöppet nertill med kök, matplats/relax och på övervåningen är sovrum och musikhörna. Vi bor mitt i jungeln med en fors och ett vattenfall precis utanför dörren. Det brusar/dånar på ett härligt sätt dygnet runt från vattnet. Bilderna får beskriva resten!

En hel ö stillastående i 24 h

Så vi har lyckats träffa in två nyårsaftnar nu på resan. Första var i Chiang Mai, där de firade det kinesiska nyåret (grisens år i år). Det andra var för ett par dagar sedan när Bali firade sitt nyår, Nyepi. Innan nyåret är det massa parader med läskiga figurer, för att skrämma bort alla onda andar från Balis gator. Människorna går till sina tempel och har olika ceremonier. Alla var väldigt fint klädda!

Det nya året inleds med ”the day of silence). Den här dagen hör man kanske på namnet vad som händer. Absolut ingenting. Hela Bali står helt still. Det är inte tillåtet att vistas på gatorna. Inga bilar, moppar eller gående. Man får inte laga mat, elda, använda elektricitet, internet och mobilnätet stängs ner på hela ön (förutom sjukhus). Ingen underhållning är tillåten och man får inte arbeta. De enda som är på gatorna är vakter som ser till att reglerna följs. Dagen är till för självreflektion.

Vi turister behöver också följa dessa regler, nästan i alla fall. Eftersom att vi har Vilda fick vi ha kvar elektriciteten, men fick inte tända några starka lampor. Vi fick laga mat, men man skulle försöka att vara så tyst som möjligt. Som tur var hade vi inga närliggande grannar, för att hålla en tvååring tyst går inte :p Men vi bestämde oss för att följa reglerna och valde att inte använda någon elektronik på hela dagen! Det betydde ingen mobiler, inga kameror, inga datorer eller liknade! Och hur var dagen då? Den var helt fantastisk!! Det var helt tyst på hela ön och så otroligt lugnt. Det var skönt att inte ha några mobiltelefoner eller kameror, som distraherar en. Istället kunde vi verkligen umgås och njuta av dagen. Vi badade, lekte, sjön massor, åt vilade och körde yoga! Vi hade heller ingen klocka, så vi åt när vi var hungriga och gick oss la oss när vi var trötta. Man fick ett inre lugn av att inte låta en klocka styra ens liv, som den annars gör; är klockan 10 kan man ju inte äta lunch, den ska ju ätas vid 12! Och om du är trött vi 19 så får du hålla dig vaken ett par timmar till. Man kände sig mindre stressad när vi inte visste tiden, för vi visste ju inte om vi var dåliga föräldrar och gav Vilda lunch supertidigt eller supersent.

Vi tycker att den här högtiden är toppen, det är som vår Earth hour fast i 24 timmar! Vi ska försöka att ta med den här högtiden hem sen och faktiskt lägga undan klocka och elektronik lite mer.

Vi tog inga bilder under dagen, men här är lite bilder från huset vi var fast i under de 24 timmarna.