Film från Chiang Mai

Oj, det känns som att vi var i Chiang mai för evigheter sen! Det är så kul att se Vilda på filmen, då ser man verkligen hur mycket hon utvecklas. Vilda vill titta på dessa videos vi klipper ihop hela tiden. Hon skrattar åt sig själv (speciellt när hon ramlar?) och vill att vi spolar till elefantdelarna hela tiden!

Hejdå Thailand

Så vad tyckte vi om Thailand? Vi, som alla andra, älskar det! Vi förstår varför folk väljer att åka hit om och om igen. Den goda maten, alla vackra templen, den magiska naturen och framförallt den vänligaste befolkningen vi träffat! Vi kommer verkligen komma tillbaka till Thailand!

Igår firade vi en romantisk alla ❤ dag… eller inte. Det var en resedag hela dagen. Dagen började kaosartat. Vi var alla jättetrötta efter att ha somnat alldeles för sent och gått upp alldeles för tidigt. Vilda var inte heller på sin bästa sida och ville inte äta frukost. Tillslut gick det i lite gröt medan mamma packade väskorna. Vi upptäckte att vi förlagt våra viktiga papper med bland annat visum till Kambodja och letade hektiskt igenom väskorna utan framgång. Inte mycket att göra åt saken så vi försökte beställa skjuts till flygplatsen. ”Alla bilar är upptagna” får vi som svar i appen… Dagen börjar bra…

Vi tog oss till flygplatsen och pappa tänker ju såklart fel och går till inrikesavdelningen eftersom att vi ska mellanlanda inrikes först. Men det var ju såklart utrikesterminalen vi skulle gå till när vi ska flyga inrikes första sträckan…. Jag förstår fortfarande inte logiken men men. Vilda var överallt på första flyget och ville inte sova trots att hon var supertrött. På mellanlandningen lyckades vi äta lite lunch och efter det kunde vi vagga vilda till sömns.

Andra flygresan fick vi fylla i massa papper och det tog halva flygresan för pappa att fylla i. När vi skulle gå igenom visumkontrollen såg vi en tjej i en annan kö som inte hade med sig visumet i pappersform och som kom igenom kontrollen. Så bra tänkte vi då går det ändå. När vi kommer fram till vår kontrollant så vill han verkligen neka oss att komma in i landet och säger att bara pappersformat godkänns. Efter ett tag (tack vare Vilda tror jag) så fick vi ändå komma in i landet och kunde åka till vårt boende. Vi bor hemma hos en kambodjans familj “homestay”, som har gjort om sitt stora hem till ett hotell/ bed and breakfast. Det bor några andra gäster här och de har två dörrar, som Vilda redan har blivit kompis med. Vi fick en god hemlagad Khmer middag eller Kambodjansk middag av vår värd. Nu är vi helt slutkörda.

Vem behöver en väckarklocka när man bor med elefanter?

Tänk er att vakna på morgonen, öppna dörren och utanför står en hungrig elefant som vill bli matad med bananer. Precis så började vår morgon vår tredje dag på chai lai orchid. Vår lilla tvååring var så modig! Vi trodde att hon skulle tycka att det var läskigt när elefanten tryckte in hela snabeln genom dörrarna, men hon tyckte det var riktigt spännande, och gapade nästan hela tiden! Helt förståeligt, det gjorde vi med! Vilda vågade till och med mata själv mot slutet av matningen och sprang runt och var helt lyrisk. Klart en upplevelse att sätta upp på sin bucketlist för dem som gillar elefanter.  

När elefanten fått sin frukost var det dags för vår frukost, som var lika magisk som den dagen innan, med vacker utsikt god mat och elefant och hundsällskap. Vilda hade lite svårt att sitta still och ville bara gå ner och mata elefanten igen… vi får skylla oss själva…När vi var mätta fick Vilda sin vilja igenom och vi fick gå och mata ett par elefanter med en hel korg av bananer.

Sedan var det dags för elefanterna att ”rastas” och vi fick gå en djungelpromenad med dem och deras skötare. Liiite skillnad från att gå ut och gå med Maggie. När Maggie stannar och vill äta något äckligt kan man dra bort henne, lite svårare att få elefanterna att gå när de hittat något smarrigt längst vägen. Det var både en häftig och lite läskig upplevelse att gå med så stora varelser! När de gick bakom oss så var vi lite rädda att de skulle trampa ner oss och när vi gick bakom dem var vi i skottlossningen för något annat…

Efter promenaden var det dags att åka bambuflotte längst floden. Det var en lugn åktur, i alla fall var vattnet lugnt. Vilda var dock allt annat än lugn. Hon tröttande efter typ 10 minuter och ville busa och bada, så mamma fick offra sin hand och sträcka sig efter stenar längs botten lite då och då, som Vilda kunde leka med. Då hann vi njuta av åkturen också!

När vi kom tillbaka var det dags för babyelefanterna, att bada i floden. Vi fick ge dem lite spa med stenar och sand, som man skulle smeta på deras hud. Elefanter har svårt att klia sig så de får spa några gånger om dagen. Under tiden vi skvätte ner elefanten så skvätte den också ner oss med sin snabel! Mamma tyckte att det räknades som att elefanterna gett oss en dusch, då vi var helt dyngsura efter badet, pappa och mammas hår höll dock inte med. Vilda tyckte att det var kul att skvätta ner elefanterna, men blev lite förnärmad när de skvätte tillbaka!!

Efter badet blev det mat och sen sovstund för lillan. Vi tog det lugnt och busade resten av eftermiddagen och beställde in friterad banan och mango sticky rice. SÅÅÅ gott. Alla som jobbar här är så snälla mot Vilda, de hälsar alltid massor, leker med henne och ger henne bananer att mata elefanterna, mycket uppskattat av lillan. Kommer bli svår omställning när hon kommer hem när inte alla hela tiden springer fram, vinkar, ler, ger henne mat och leksaker, ville hålla, ta bilder eller leka med henne. Hon blir super BORTSKÄMD här!!!

När det blivit mörkt fick vi släppa upp en thailändsk flygande lykta. Vi stod mitt på hängbron och lyktan var gigantisk! Innan vi släppte iväg den fick vi önska oss något. En riktigt magisk upplevelse, som vi drömt om att göra länge! Vilda stod och pekade på lyktan så länge den gick att skymta. Tillslut blev den en av stjärnorna.

Nästa morgon fick vi återigen elefantbesök och den här gången var Vilda supermodig och sprang runt och la ner bananer framför elefantens snabel. Vi och alla andra är så chockade över hur modig Vilda är. Elefanterna är galet stora, men för varje dag som gick blev hon mer och mer van vid dem och sista dagen drog hon oss mot dem och ville gå supernära hela tiden. När vi skulle säga hejdå till elefanterna så började Vilda gråta, hon var inte redo att åka och ropade ”faaanteeeen” efter dem. Hon ville gärna bo kvar och blev jätteglad när en av tjejerna som jobbade på reservatet snodde åt sig Vilda och sa att hon fick stanna om hon ville. Vi har minsann fått en riktig liten djungeltjej! Vi alla kände att vi skulle sakna elefanterna massor när vi satta oss i bilen. Kanske kommer vi tillbaka till denna vackra och mystiska plats någon dag?   

Vilda i byn

Nästa dag startade dagen med en fantastisk frukost nere i restaurangen, där en elefant också stod och åt sin frukost!

Därefter fick vi åka till en närliggande by och se hur de bodde och levde. Det var enbart 200 personer som bodde byn men de flesta var på åkern och arbetade så vi fick enbart träffa några från byn. Vår guide kom från en liknande liten by och berätta om traditioner, husen och levnadssättet. Alla husen var byggda i trä och hade två våningar. De sov på ovanvåningen då det tidigare fanns mycket tigrar i djungeln.

Mamma fick testa att väva, vilket inte var det lättaste! Under tiden tog vår guide med Vilda och pappa för att titta på grisarna i byn. Riktigt häftigt att se hur de lever där i skogen! Sen tog vi en runda tillsammans runt i byn.

Efter besöket fick vi gå till ett vattenfall och svalka av oss.

Därefter återvände vi hem igen där vi åt lunch och Vilda fick sova en stund. När Vilda vaknade väntade mer matning av elefanter, badande i floden och springa fram och tillbaka över bron!

Nästa dag var ett riktigt äventyr, men mer om det i morgon…..

Vilda, flickan som bodde bland elefanterna i djungeln

Så hur ska man börja denna magiska berättelse om hur den lilla lockiga flickan Vilda bodde mitt i djungeln bland elefanter? Vi får ta det från början!

Det var med förväntansfulla miner som vi hoppade på vår transfer till nästa boende, Chai lai orchid. Ett elefantreservat mitt i djungeln här i Chiang Mai. Elefantreservatet tar in elefanter som far illa och behandlar dem enligt de etiska regler som har satts upp för elefanter. De tar även in unga flickor som farit illa och tränar upp dem i engelska och ger dem jobberfarenhet.

När vi efter en lång bilfärd anlände var vi tvungna att gå över en hängbro för att komma fram till reservatet. Direkt möttes vi av ett flertal elefanter som stod och åt. Efter att vi lämnat bagaget på rummet, (en elefanttränare slängde upp vår 20-kg väska på ryggen och gick med den i uppförsbacke till vår stuga) gick vi ner till restaurangen där det var elefant happy hour, vilket betyder att en elefant är på plats och de som vill får bananer att mata den. Vilda fick alltid så mycket bananer hon ville förstås!

Efter vi och elefanten hade fått lite i magen gick vi ner till forsen för att bada! Det var rätt så kallt, men Vilda tyckte det var kul i alla fall.

Efter badet hade det nästan blivit mörkt och vi beställde hem middag från det som kom att bli standardrestaurangen från andra sidan bron.

Därefter var det läggdags och trots att stugan vi bodde i var väldigt fin, så var den inte direkt ljudisolerad. Vi hade elefanter säkert 50 m bort och mamma och pappa blev väckta av morrningar och tutningar under natten. Elefanter kan verkligen låta som tigrar och en kväll när Vilda busade så röt en elefant till ordentligt. Vilda sprang till sängkanten och sträckte upp händerna och sa ”upp”. När vi inte lyfte upp henne snabbt nog röt hon ifrån med panik i rösten ”UPPPPP”. Stackarn trodde väl som mamma att det var en tiger utanför dörren. Hon kom snabbt över det i alla fall!  Stugan var heller inte isolerad för kyla och det blir rätt så kallt om nätterna! Så Vilda fick sova mellan mamma och pappa för att inte bli för kall på golvet.

Vinkande munkar

Idag har vi spenderat förmiddagen med att besöka två tempel i Chiang Mai. Det första var Wat Phra Singh, som är ett av de mest besökta templen i staden. Helt förståeligt, då det var väldigt vackert!! Det var många munkar här och inte ens de kunde hålla sig ifrån att både le och vinka till Vilda. Några asiatiska turister glömde till och med bort att fotografera jätte “Bubba”-statyn, som de kom dit för att se då Vilda snodde deras uppmärksamhet. De fick många bilder på Vilda iallafall som tröst. Wat Phra singh var väldigt häftigt med ett flertal byggnader med många gulddetaljer på fasaderna.

När man är inne i ett tempel får man inte peka med fötterna mot “Bubba-statyn”. Detta var inte så problematiskt för pappa som naturligt går som kalle anka med fötterna pekandes utåt åt var sitt håll ;). Erica fick kämpa lite mer. Man får inte heller kramas eller pussas inne i ett tempel. Vilda ville gärna springa mot oss och skrika “mamma” och “pappa” och kramas där inne. Jag tror vi är förlåtna för det :).

Vilda tyckte nog att det roligaste var att slå på klockorna och springa runt och busa!

Nästa tempel var Wat Chedi Luang, Det var ett väldigt gammalt tempel, från år 1385. Otroligt stort, 80 m högt (högsta pungt i old city i Chaing Mai) och väldigt vackert! Templet har en gång i tiden varit dubbelt så hög, men jordbävningar och regn har format den till dagens storlek. Tyvärr var både pappa och Vilda väldigt hungriga och griniga här så vi stannade inte så länge.

Efter lite mat så var hela familjen glad igen! VI vågade till och med köpa lite friterad banan från en kvinna, som stod och friterade i ett stånd på gatan! Nu börjar vi bli modiga!!!

På eftermiddagen blev det mer bad i poolen. Vilda har blivit så modig och verkligen älskar att bada. Problemet är att hon tror att hon kan simma själv på djupt vatten och hon blir jättearg när man försöker hjälpa till!! Så vi var förbi och köpte en liten flytväst till henne och lekte lite mer i leklandet nu på kvällen. I morgon väntar nya äventyr!!

Utelåsta!!!

Igår var tanken att vi skulle upp vid 06 för att se några tempel i Chiang Mai. Klockan ringde och vi snoosade vidare. Vid 7 tiden bestämde vi oss för att ta det dagen efter istället. Istället hade vi en rolig förmiddag vid poolen där pappa lyckas glömma vår enda hemnyckel, mobiltelefoner och pengar på rummet och låsa ut familjen… Efter lite panik fick vi hjälp av en snäll receptionist som ringde vår Airbnbvärd och lyckades släppte in oss igen. Nu frågar Erica sådär 30 gånger innan vi går om nycklarna är med :p. Medan Vilda sov passade Erica på att mörda pappas ben och mage med ett träningspass. Efter Vildas sovstund spenderade vi eftermiddagen på en stor lekplats i ett köpcentrum där man kunde åka rutschkanor, leka i bollhav och åka karuseller för 5 SEK per åktur (Precis som det kostade när man var liten :D). Vi hade jätteroligt hela familjen. Sedan åt vi våran favorit Pad Thai med jordnötssås till middag!

Elephant Jungle Sanctuary

När vi frågade Vilda vad elefanten sa innan resan svarade hon ”tuuut”. Nu när hon fått sett, matat, klappat och badat med dem så säger hon att elefanterna säger ”tuuut och raaaawrrr”, när de bråkar eller busar.

Wow, vi har varit på ett elefantreservat!! Thailand är känt för sina elefantridningar, men sanningen är att dessa felefanter blir väldigt illa behandlade. Vi ville se elefanter i Thailand och hittade ett reservat, där de räddar elefanter som far illa och behandlar dem väl. Där tillåter de inte turister att rida på elefanterna, utan man får istället hjälpa till att ta hand om dem under dagen. Vi blev upphämtade på morgonen och vägen till elefanterna var lång, ca 2 h genom hela staden, byar och djungel. Vilda somnade på vägen, hon laddade upp inför mötet med elefanterna. När vi kom fram och Vilda fick syn på elefanterna lågt bort så sken hela hon upp. Hon pekade glatt och sa ”fant”. Vi fick först en genomgång över dagen och sen fick vi varsin färgglad tröja att ha på oss.

Sen vara det bara att stoppa fickorna fulla av bananer för det var dags att möta elefanterna! De var väldigt stora och Vilda tyckte att det var lite otäckt att gå för nära (pappa också), hon ville gärna titta på lite avstånd och tyckte det var kul när vi matade (då sa han nam nam nam). De yngre elefanterna var mer lagom stora tyckte Vilda. När bananerna började ta slut började elefanterna rota i våra fickor efter mer med snabeln. Elefanter äter tydligen 20 h om dygnet och sover resten, låter lite som oss Fribergare! När bananerna var slut fick alla hjälpa till att hämta mer mat till elefanterna. Alla förutom mamma och Vilda, som blev kvar med elefantskötarna och alla flockades direkt runt Vilda förstås. De tog med henne närmare elefanterna och när en av elefantskötarna höll i Vilda vågade hon både mata och klappa på elefanterna. Vi fick en liten VIP upplevelse medan pappa fick släpa massa mat. En av guiderna flätade en liten ring till Vilda av elefant hår, finaste souveniren! (tyvärr hade pappa med sig kameran så vi fick ingen bild på Vip touren) Vi fick träffa massa olika grupper och typer av elefanter och titta, klappa och krama. De är verkligen underbara djur!

Sen var det dags för oss att äta lunch för oss också och wow vilken utsikt vi hade! Efter vi hade ätit fick mamma hjälpa till att göra medicin bollar till elefanterna (för att hjälpa till med matsmältning), medan Vilda och pappa gick runt och lekte med en thailändsk kvinna som bodde på reservatet.

Det hade hunnit bli väldigt varmt och härnäst stod bad på schemat! Vi började med att bada i lerbad med elefanterna där både vi och dem blev riktigt leriga. Sen gick vi bort till vattenfallet där vi fick skölja av både oss och elefanterna. Vilda tyckte det var riktigt kul att skvätta vatten på elefanterna, hon riktigt kiknade av skratt. Något vi vill minnas för alltid, när vår lilla tvååring skvätte vatten på elefanterna. Det var skönt att svalka sig också! Efter badet fick vi lite barnvakt då guiden snodde Vilda, lyfte upp henne över huvudet, sa ”hakuna matata” och sprang iväg med henne och busade. Vi fick knappt tillbaka henne sen.

Efter badet var det dags att säga hejdå till elefanterna och åka hem igen. Vi alla var väldigt trötta efter en lång dag och Vilda somnade direkt när vi satte oss i bilen och sov hela vägen hem.