Hej igen!!

Hej igen!!
Hjälp, tänk att det redan har gått hela två månader sen vi kom hem! Och vilket tur vi har haft!! Bara en vecka efter vi kom hem började flygplatser att stänga ner. Vi känner oss så tacksamma att vi kunde komma hem som planerat! Tajming!! Så vad har hänt sen vi kom hem? Vi har flyttat hem igen, Vilda har börjat på förskola, vi jobbar, vi myser med Maggie och njuter faktiskt av att vara hemma!

Det har tagit tid att klippa ihop videon från sista delen av vår tid i Costa Rica, men äntligen är den klar och den blev otroligt lång! Nu är det bara Orlando kvar att gå igenom…

Vi bodde bland aporna i djungeln!

Så, i skrivande stund sitter jag i ORLANDO. Ja för er som vet vår rutt, så ska vi inte vara i Orlando just nu. Just nu ska vi egentligen utforska Maya lämningar i Mexiko. Så HUR kom vi hit? Vi backar banden och tar det från början! Varning för ett LÅNGT inlägg!

Dagen efter vi besökt Bri bri byn var det dags att packa väskorna igen och rulla vidare. Denna gång kopplade vi bort från omvärlden och åka djupt in i djungeln. Ingen mottagning, ingen wifi, ingen värd som mötte oss vid huset…(som tur var löste det sig och värden kom och öppnade huset åt oss…)

Direkt när vi kom innanför dörrarna i huset viste vi att det här boendet toppar alla andra boenden vi bott på, NÅGONSIN. Allt var så ljust och fint, ingen granne på flera hundratals meter, glasdörrana som gjorde att naturen och huset blev ett, den lilla poolen som Vilda vägrade lämna, altanen, köket, SÄNEGN, stilen, ALLT! Under fyra magiska dagar bodde vi i huset.

Vi blev dagligen väckta av vrålapor, som satt precis utanför fönstret och tyckte att vi skulle gå upp kl 04.30. Varje morgon låg hela familjen och myste i sängen och tittade ut på djungeln.

Vi lagade frukost tillsammans och sen blev det bad och bus ute på altanen.

Vi åkte iväg till närliggande stränderna, där palmer mötte det ljusblåa vattnet. Mer än magisk och alltid lika populärt att bada i vågorna.

Det var fantastiskt att inte ha wifi dessa dagar. Ingen omvärld, inga distraktioner, vi kunde bara njuta av att umgås med varandra.

Varje dag kom spindelapor och hälsade på. En av dagarna stannade en hel familj spindelapor i trädet precis bredvid vår altan en hel dag! Vi stod i timmar och tittade på aporna. Vissa hade små bebisar, vissa var gravida. De busade, sov och åt. Alltså inte allt för olikt oss!

På kvällarna hade vi film mys med popcorn, som mamma och pappa knappt fick smaka på (Vilda vaktar skålen och matar mamma och pappa det som hon vill dela med sig av).

Det var det perfekta sättet att avsluta vår tid i Costa Rica och vi alla tre kände oss väldigt ledsna över att lämna detta fantastiska land! Vi skulle sakna alla apor, ljudet av vrålapor i bakgrunden, alla fåglarna, alla ödlorna, sengångarna, krokodilerna mm!

Efter 7 timmars bilåkning kom vi fram till vår övernattningslägenhet vid flygplatsen. Klockan hade hunnit bli 19 och vi alla var både trötta och hungriga. Det var då vi såg det. Mejlet från flygbolaget, som de skickat tidigare samma dag, där det stod att vårt plan var inställt till Mexiko och att vi skulle kontakta dem för vidare information. Efter att vi försökt nå flygbolaget i två timmar utan framgång valde vi att kasta in handduken. Vi är inga spontana människor. Hela vår resa har varit planerad i år och månader tidigare. Allt har varit bokat för länge sen. Men där i hotellrummet kände vi oss klara. Vi ville inte resa mer. Vi ville bara teleporterna oss hem igen. Det var precis ett år sedan vi satte ut på vårt äventyr och trots att det har varit fantastiskt på alla sätt och vis så finns det definitivt en baksida med att resa så mycket som vi gjort; det är otroligt utmattande! Det kanske låter jättekonstigt, men det är otroligt mycket mer energikrävande att resa än att vara i vardagsrutiner hemma. Alltid vara på språng, alltid upptäcka, nya intryck som ska processas. Vi är otroligt tacksamma för ALLT. MEN efter ett års resande kände vi oss klara där i hotellrummet. Att släpa runt Vilda runt ruiner i Mexiko kändes inte lockande längre, trots att det varit på toppen av ”måste göra listan”. När man upplevt och sett så mycket som vi gjort nu kände vi oss ”mätta på nya intryck”. Efter att a tittat upp lite priser bestämde vi oss. Vi ställer in Mexiko och åker direkt till slutstoppet, Orlando, där vi känner oss hemma. Vi kommer definitivt att en dag åka till Mexiko, men inte den här gången! SÅ nu är vi här i Orlando i en månad! Mer om det lite senare…

Bri Bri byn

Igår besökte vi en inhemsk by, Bri Bri familjen. Bri Bri en av åtta kvarlevande “ursprungsstammar” här i Costa Rica. De är alltså ursprungsbefolkningen och har sina rötter i Maya befolkningen. Bri Bri bor på ett reservat, där de odlar sin egen mat och följer sina gamla traditionella sätt att leva.

Turen började med en chokladtur, där vi fick se hur man gjorde choklad på Maya tiden. Chokladbönorna rostades, krossades med stenar och sen fick vi smaka 100% choklad med bananer, eller “Maya frukost”. Mamma tyckte det var jättegott, de andra tyckte det var lite för starkt. Vi fick också såklart testa den traditionella maya drycken, varm choklad. Riktigt god, men Vilda ville mest doppa fingret och smaka, lagom tyckt hon.

Turen fortsatte med en genomgång av olika redskap Bri bri folket brukade använda sig av vid jakt och vi fick också se en av Bri bri medlemmarna göra ett halsband av saker de hittat i naturen, som Vilda sen fick.

Därefter fick vi en rundtur genom deras medicinska trädgård. Vilda fick både nagellack och en röd slinga i håret. Vi fick se allt ifrån stjärnfrukter till kakoträd, kanelträd, muskotträd, lökblad mm!

Därefter serverades en traditionell lunch, men grönsaker som odlats i byn. Riktigt gott!

Sen sa vi hejdå till byn och åkte vidare till ett vattenfall. Vilda var så nöjd att få bada i vattenfallet och ville INTE gå därifrån. Vi fick SLITA henne därifrån!

Zip line och ormar

Karibien kusten är SÅ grön! Vår första dag här regnade det non stop, men vi behövde en lugn dag så efter att ha varit utomhus större delen av de senaste tre veckorna hade vi en innedag (eller Vilda var mest i trädkojan och lekte).

Vi fick höra att det har varit ovanligt regnigt och faktiskt regnat 20 dagar i rad senaste tiden. MEN i förrgår, på vår första aktivitet här på kusten, var det uppehåll hela dag! En ny nationalpark stod på schemat, den här gången Veragua Rainforest. I denna nationalpark får man inte gå runt själv, utan man måste ha en guide. Parken har även en del forskning och har olika ormar, grodor och fjärilar man får besöka. Gissa vem som var lycklig att äntligen få se sina ormar igen!

Vi fick en rundtur genom regnskogen, där vi såg mängder av olika giftiga grodor, två sengångare och papegojor. Vi fick även se inglasade ormar, flera grodor och mängder fjärilar. Turen avslutades med en linbana ner till ett vattenfall.

Efter det turades mamma och pappa om att åka Zipe line. Just den här banan var mer “mysig” än de vanliga adrenalin aktiviteterna vi är vana vid. Men det var vackert och häftigt att åka bland trädtopparna. Tråkigt att inte Vilda fick åka med, hon skulle älskat det! Vänta du bara vilda, du kommer få göra så många äventyr när du blir lite större!

Resan till Karibien kusten

Vi låter bilderna sammanfatta vår resedag till Karibien kusten…

4.5 h i bilen där det var pack KAOS i vår lilla bil

Bad i poolen med de andra barnen (Vilda älskar nya boendet, det finns pool, gungor och en trädkoja med kök)

Strömavbrott hela kvällen, mackor till middag…

Brottningsmatch med toaletten halva kvällen…

“Nu vill Vilda inte se mera apor, se krokodilerna istället!”

Man vet att ungen är otroligt bortskämd när hon suckande säger “Nu vill Vilda inte se mera apor, se krokodilerna istället”. Men låt oss ta det från början!

På vår sista tag längs kusten ville vi gå i en närliggande nationalpark. Vilda hade pratat om att se fler apor sen vi lämnade förra nationalparken några dagar tidigare. Vi var först på plats till parken och det första vi möts är denna skylt:

Vi föräldrar blev något oroliga att vi skulle stöta på krokodiler längs vägen, men Vilda blev bara jätteglad och hoppades på att vi skulle hitta massa krokodiler längs vägen…

Vi hade kanske gått i 10-15 minuter utan att hitta några djur (bara jätteträd och vacker natur) och Vilda hade börjat ge upp hoppet om att få se några apor, när vi äntligen skymtade en apa uppe bland träden! Lyckan var gjord! EN apa!! Den satt och mumsade på en banan.

Sen såg vi en till och en till och en till! Dem var säkert runt 20 apor, en hel familj apor som alla hoppade runt omkring precis ovanför oss! Vi stod länge och tittade när aporna åt av bananerna och hur de busade och flög runt.

Vi fortsatte att gå genom regnskogen och det dröjde inte länge innan vi stötte på nästa apfamilj! I tre timmar gick vi runt och såg apor nästan hela tiden!! Så vi ber om ursäkt för alla bilderna på aporna! Men de var så otroligt söta, speciellt när de skulle visa sig farliga och bröt av kvistar för att visa hur starka dem var. Hur sött? Vi såg säkert över 50 olika apor, svårt att räkna dock när de inte vill vara still, men Vilda försökte!

Tillslut när vi stått lite för länge och tittat på aporna så tröttande Vilda och sa att nu får det räcka med apor, hon ville se krokodilerna! Tyvärr såg vi inga krokodiler, men det kanske var för det bästa! Men vi såg en caoti, fyra Tucans och massa ödlor. Vi var riktigt nöjda med vår vandring och Vilda var jätteduktig och gick mycket själv!

Vi alla tre var otroligt varma och svettiga efter vandringen, så på eftermiddagen hängde vi mest i poolen!

Vad gör vi egentligen om dagarna?

Dagarna flyger förbi här och vi undrar precis som alla andra vad vi gör om dagarna! Det blir nästan alltid en utflykt till en ny strand, en lekplats eller en nationalpark. Det blir mycket tid på stranden, många omgångar kurragömma eller “fågel, fisk eller mittemellan”, mycket pyssel med stenar och snäckor vi hittar på stränderna, mycket bus med sengångaren som Vilda döpt till Love, mycket dans och mycket “klia ryggen” (Vildas favorit).

Tiden flyger verkligen, vi går upp tidigt varje dag och helt plötsligt är det sovdags igen!

Häromdagen vaknande Vilda supertidigt och vi bestämde oss för att åka till stranden tidigt. Det var riktigt häftigt att se hur snabbt tidvattnet rör sig här! På bara några minuter försvann havet och lämnade små pölar vi kunde plaska i! Vi låg länge och lekte i de olika pölarna.

Det rann även en flod i mellan vår strand och en orörd strand och vi var riktigt sugna på att gå över direkt när vi kom dit, men floden var för djupt. MEN ju längre vi var på stranden desto grundare blev floden. Tillslut var vi tvungna att prova gå över den igen och det gick hur bra som helst!! En hel strand helt själva (inte för att det var så mycket folk på andra sidan heller…)

Idag var vi återigen på en ny strand, som också var hel tom och jättefin!! På vägen hem stannade vi längs vägen för att leta efter rep till vår hängmatta vi hittade. De har varit så dyra på alla turistshoppar, men vi hittade en på vår lokala mataffär för 100 kr, så vi slog till! Det roligaste är att Matte nu gått runt och frågat efter “Ropa para hamaca”, vilket han trodde betydde “rep till hängmatta”. Alla har sett så frågande ut så idag frågade jag Matte om han varsäker på att det verkligen hette så, tydligen inte. När vi tittade upp vad han gått omkring och sagt har han frågat om kläder, då ropa betyder kläder eller klänning. Inte så konstigt att de tittade så frågande på oss. När vi precis kommit ut ur en affär, utan någon ropa (rep = la cuerda) såg vi flera Scarlet Macaws flyga över oss! Tyvärr han vi inte få fram kameran, men de såg ut såhär:

Nu har vi bara en dag kvar på det här stället, på söndag åker vi vidare till nästa destination, Caribbean kusten!