Italien!!

Italien var verkligen en av våra favoritdestinationer! Vi var hela tre veckor i Italien (totalt 4 med dolomiterna). Vi besökte Pisa, Toscana, Rom och Venedig, åt för mycket glass, träffade mor och farföräldrar och mycket mer!!

En kväll vi alltid kommer att minnas!

Så där stod vi. På toppen av bergen i Dolomiterna. Vyerna var så vackra och mäktiga att det vara svårt att ta in. Sida vid sida stod vi där och bara tittade medan solens sista strålar gick ner bakom bergen. En sån där kväll man aldrig glömmer. Vi backar några timmar…

Vi vaknade återigen upp till en väldigt varm dag i Italien. Sådär varmt så man inte orkar göra något och Maggie vägrar gå ett tasskliv utanför dörren. Vi överlevde dagen genom ”kastrullbad”, vilket innebar att fylla en stor kastrull med iskallt vatten och sen hälla den över någon ute på terrassen. Mycket bra tips också för att bli av med underliggande aggression, som ofta lätt kan uppstå på långa resor tillsammans! :p  

När vi planerade resan planen att vi skulle vandra under dagarna i Dolomiterna, men värmen gjorde det helt omöjligt. Det blir som sagt inte alltid som man tänkt sig när man reser! Det vara bara att anpassa oss och vi bestämde oss för att göra vår planerade vandring när solen började gå ner istället.

Vandringen vi valde låg på toppen av Dolomiterna, till tre kända berg “three peaks”. Vår stackars bil fick kämpa uppför i säkert 40 minuter för att nå parkeringsplatsen där vandringen skulle börja. När vi klev ur bilen kände vi direkt att vi var väldigt mycket högre upp. Luften var sval och det blåste kraftigt. Vi hade ingen tanke på att packa varma kläder till oss när vi lämnade hemmet i 35 graders värme. Som tur var hade Vilda en tröja i alla fall men vi var oroliga för att vi skulle frysa hela vägen. Vi oroade oss i onödan, då det blev vindstilla direkt när vi började vandra och vandringen mot bergen var mestadels uppför så vi blev alla snabbt varma. Det var så häftigt var vi än tittade längs vägen.

Det var väldigt tomt längs hela vägen, men de få personerna vi mötte (som var på väg tillbaka) hade på sig både jackor och långbyxor och vi förstod inte hur alla kunde ha på sig så mycket kläder då vi svettades som grisar. Måste vara vårt vikingablod? Det jobbigaste var den tunna luften då vi var på en höjd på nästan 3000 m över havet, så det var tungt att få luft i de branta uppförsbackarna. Dessutom vägrade Maggie att gå där det var för brant så mamma och pappa fick ta varsitt barn, medan Annika fick släpa på vår middag, vilket var tungt!!

Känslan när vi nådde toppen var MAGISK!! Det var helt otroligt häftiga vyer och de tre bergen var riktigt mäktiga. Maggie, som hade sparat sin energi på vägen upp blev jätteexalterad och sprang runt som en tok. Vilda ville mest bygga torn av stenar, som man brukar göra längs vandringar för att markera att man varit där.

Det blev sen en välförtjänt middag, bestående av medtagen pastasallad. Allt smakar så mycket bättre med en perfekt utsikt, tror inte att någon 5-stjärnig restaurang kan slå den middagsupplevelsen! Vi var förvånade över hur lite folk det var, vi var nästan helt själva vid de populära bergen!  

När vi alla var mätta hade solen verkligen börjat gå ner och vi försökte fånga allt det vackra på bild.

Så där stod vi. På toppen av bergen i Dolomiterna. Vyerna var så vackra och mäktiga att det vara svårt att ta in. Sida vid sida stod vi där och bara tittade medan solens sista strålar gick ner bakom bergen. Vi hade svårt att slita oss från bergen, men samtidigt hade vi en timme att gå tillbaka till bilen och vi ville inte gå i mörker hela vägen. Vägen tillbaka till bilen blev en tävling mot solens sista strålar. Vi dansade, sjöng och skattade hela vägen tillbaka (nedförsbacke).

Ljuset var mer än magisk och det var ljust nästan hela vägen tillbaka bilen. Det vara bara de sista meterna som blev mörka. Vi alla var både lyriska och helt slut när vi satte oss i bilen och körde hem igen. Det här var en sån där kväll som man vet att man kommer att minnas för livet. Vi har gjort många vandringar genom våra resor, men om vi skulle rekommendera någon att göra EN vandring så skulle hiken till Three Peaks i Dolomiterna absolut ligga väldigt högt upp på listan!

Extremvärme i Dolomiterna

Slovenien överträffade oss verkligen! Vi alla kände att det var tungt att lämna Slovenien, men nya äventyr väntade! Så det var återigen dags att packa in oss i bilen och åka vidare, denna gång till Dolomiterna i Italien. Dolomiterna är kända för sina unika klippiga berg och de var verkligen ingen besvikelse! När vi började närma oss med bilen så kunde vi alla inte sluta gapa åt de mäktiga bergen som omgav oss och när vi väl kom fram till vårt boende möttes vi även där av helt magiska vyer!

Tanken var att vi skulle vandra en del i Dolomiterna, men tyvärr drabbades vi också av extrem värmen, så det gick inte att göra så mycket dagtid tyvärr med värme mellan 30-35 grader. Stackars Maggie smälte bort och ville mest ligga inne (där det faktiskt höll sig rätt så svalt!! Vi var rätt trötta vår första dag, så det blev en välbehövlig vilodag. Vi hängde mest på vår terrass under parasollet och skvätte ner varandra med iskallt vatten. Vilda är väldigt glad att ha med ”Ika”, som hon kallar Annika för. Hon springer och ropar ”IIIIKKKAAA” och ska leka, pussa och krama på Annika.

Vår andra dag gick vi upp tidigt och åkte iväg till “Lago Di Braiec”, en alpsjö, för att vara på plats under dagens svalare timmar. Sjön var verkligen vacker med sin blågröna färg och omgivet av vackra berg. Det var också helt vindstilla så bergen reflekterades i vattnet. Svårt att fånga på bild hur fint det var!

Vi hade packat ner frukost och gick runt sjön för att hitta ”den perfekta platsen”. Det gjorde vi också…eller typ….

Utsikten var magisk, MEN det var ett danspar som också tyckte att just DEN HÄR platsen var perfekt. De höll på att spela in en dans video och tog om dansrutinen (med italiensk musik) säkert 1000 gånger. Vi hade dock jättekul åt hela situationen då de inte var särskilt duktiga dansare. Matte och Annika kom till och med på en passande låt text de borde dansat till som löd såhär: ”Jag kan inte dansa, men jag försöker ändå. Fast nu borde jag sluta…för folk tittar på…” det fanns även flera verser på den här låten och mot slutet av vår frukost var vi väldigt nära på att gå fram till det dansande paret och förklara för dem att det borde ge upp, det kunde nog inte bli bättre än de 500 tagningarna de redan gjort. Vissa kan dansa…andra inte…

Sjön var i alla fall jättefin och det blev ett dopp för Vilda innan vi åkte hem för att äta lunch.

På eftermiddagen åkte vi iväg för att hitta någon badsjö för att svalka oss. Vi trodde att vi hittade en, så vi åkte dit men det var badförbud. Vi tänkte dock smygbada i alla fall så vi gick in en bit i skogen och möttes istället av massa vattenfall där lokalbefolkningen badade. Så det blev ett dopp där i alla fall, vilket uppskattades av alla, speciellt Vilda, som ville bada bada bada!

Vackraste staden vi sett!!!

För ett par dagar sedan fick vi vinka hejdå till mormor och morfar, det har varit jättekul att ha dem med på resan!! De verkade inte vilja lämna oss. På vår sista dag tillsammans snodde de med sig Maggies vattenskål, så att de hade en ursäkt att komma tillbaka och säga hejdå igen på deras sista dag (trots att de fick åka tillbaka en timma). De mumlade också något om att de ville gå på ett museum i närheten…visst visst… :p

Efter Toscana körde vi vidare mot Venedig. Vädret var inte på vår sida de första två dagarna, utan det spöregnade nästan hela tiden. Då Venedig är ruskigt dyrt valde vi att bo i utkanten, ca 30 min bort med tåg eller bil och betalade 1/4 av priset. Vi var mest inne och lekte i vår lägenhet under regnet, men vi hittade också en lekplats där vi kunde leka lite samt hade vi ett litet köpcentrum där Vilda kunde åka små karuseller för 3/kr åket. Där hängde vi en del då Maggie också fick följa med in.

På vår tredje dag i Venedig var det uppehåll, så äntligen fick vi åka in till staden. Vilda var överlycklig över att få åka tåg igen och när vi kom fram möttes vi verkligen av en magisk syn!! Venedig är helt fantastisk!

Vi har besökt många städer och efter bara 5 minuter kunde vi båda konstatera att Venedig definitivt är vår favoritstad och kommer nog vara svårslagen.

Hela dagen gick vi runt och sa ”det är så fint”, ”men åå så fint ”, ”det är SÅÅÅÅ FIIINT”. Alla vackra broar, färgen på vattnet, de gamla byggnaderna, allt var så galet vackert! Vi låter bilderna tala för sig själva!

När vi åkte hemåt kände vi oss inte klara med staden, så dagen efter åkte vi in igen. Under hela vår första dag undrade vi var alla turisterna var, den här dagen hittade vi dem! Vi gick till ett gelato ställe som fått bäst betyg på Tripadvisor. Det låg nära St. Mark’s Square och det var här alla gondolas åkte på rad och turisterna trängdes. Vi åt vår glass, som var helt okej, men inte i närhet av Pisas standard.

Därefter skyndade vi oss tillbaka till våra ”gamla” trakter och hade en mysig picknick längs floden med pizza helt själva!!

Rom med två 60-åringar!

En dag skulle vi åka till Rom över dagen med tåg för att hälsa på farmor (Mattes mamma) som fyller 60år. Tyvärr vaknade Erica upp med feber, hängig och massa allergi mot gräspollen så hon fick stanna hemma. En nervös pappa som skulle hitta till Rom själv började dagen tidigt. Tågresan gick över förväntan. Vilda var jätteglad hela vägen och var så fascinerad av att åka tåg (hon berättar fortfarande om att hon har åkt tåg och hälsat på farmor och farfar). Vi kom fram till två väldigt glada farföräldrar som längtat efter oss. Vi strosade runt i Rom och såg framförallt Colosseum tillsammans med många andra turister. Därefter åt vi på en italiensk restaurang och köpte glass och drack kaffe. Det var en väldigt mysig dag med farmor och farfar (men lite för kort). Alldeles för tidigt fick vi hoppa på tåget tillbaka till Florens och väl hemma somnade vi snabbt efter en rolig och lång dag. Stort grattis igen världens bästa farmor!

På toppen av Florens

När man är i Toscana hör det ju lite till att man ska besöka Florens. Vi alla kom även denna dag fram till samma destination (Jippi!!!). Tips för er som är ute och reser tillsammans är att dela sin position på google maps till det andra resesällskapet. Då kan man förfölja varandra under resans gång (så man slipper åka till olika städer :p).

Vi började med att gå till stadens huvudattraktion, ”Basilica di Santa Maria del Fiore” eller ”Heliga Marias blommas basilika”. För oss som inte riktigt har koll kan vi säga att det är en stor, väldigt gammal katedral. Vi var långt ifrån själva och man fick lite panik av alla människor. Vi förstår varför alla turister hade flockat framför katedralen, då den var otroligt maffig och vacker!!

Otroligt vackra färger, statyer, målningar och andra detaljer. Vi alla konstaterade att det var en av de vackraste byggnaderna vi sett. Mormor sprang iväg ed Vilda och pekade ut alla detaljer för henne.

Efter ett varv runt den massiva byggnaden kände vi att vi var klara med folkmassan och vi gick vidare. Staden var fin och det kändes lite som man var med i filmen ”Lady och Lufsen” när man gick längs gatorna.  Jag ville se staden från en höjd så vi gick till ”Piazzale Michelangelo”. Vilda hittade fiskar att mata längs vägen, vilket nog va hennes favoritupplevelse i staden. Vi andra tyckte att det var riktigt fin utsikt över staden uppe på utsiktsplatsen.

Vid 12 tiden hade hunnit bli varmt och vi alla var väldigt trötta på alla människor, så vi åkte hemåt för att äta en sen lunch. På kvällen blev det lite lek i mormor och morfars lekplats på deras vingård, där Vilda gungade gungbräda med mormor. Hon verkligen kiknade av skratt när hon flög upp och ner. När mormor och morfar sprang iväg på vinprovning åkte vi hem och busade lite bland vinrankorna hemma hos oss.

Dement morfar eller blinda föräldrar?

Ibland blir det lite fel när man är ute och reser. Reser man flera betyder det bara att det kan gå MYCKET fel! Här är ungefär hur vårt samtal med Ericas pappa lät igår förmiddag:

Morfar: ”Vi är framme var är ni?”
Matte: ”Vi är strax där”.
Morfar: ”Perfekt, när du kommer till borgen står vi på första parkeringen”.
Matte: ”…okej? Vilket nummer har er parkering?”
Morfar: ”Jag vet inte, det står inga nummer…vi åkte inte upp för backen…”
Matte: ”Det finns fyra parkeringar, vart står ni…?”
Morfar: ”Det finns inga nummer?!”

Vi trodde att morfar hade börjat visa tidiga tecken för demens, medan han nog tyckte att vi var totalt blinda. Efter X antal minuters virrande och muttrande fram och tillbaka i telefonen insåg vi att vi hade åkt till två olika destinationer…som sagt det blir inte alltid som man tänkt sig…

Vi hade åkt till San Gimignano och mormor och morfar till Monteriggioni. ”Tokigt” som Vilda skulle sagt! Det var bara att upptäcka våra platser på varsitt håll. San Gimignano, där vi var är en medeltida stad, som är känd för alla sina torn.  

Jättevacker, men galet mycket turister. Efter vi sicksackat fram bland turisterna beställde vi med pizza och mötte upp mormor och morfar för en picknicklunch. Efter lite cirklande efter en vacker plats stannade vi vid en som fick duga (alla var väldigt hungriga). Det var kul och mysigt att äta tillsammans, trots att platsen inte var den bästa och att pizzan hade hunnit bli lite kall.  Maggie fick sig en smakbit från morfars pizza när pizzalocket blåste upp. Nöjd hund.

Vi åkte vidare till mormor och morfars hotell, de bor på en vingård med väldigt vackra vyer. Det blev bus i lekplatsen och runt poolen (inget badväder dessvärre) innan vi åkte hem till vårt Airbnb, som också har magisk utsikt över vindruvsfälten.

Dagen efter tog vi revansch! Vi gick upp tidigt och vi alla lyckades åka tillbaka till San Gimignano. Mycket färre människor den här gången och vi utforskade staden ordentligt. Fantastiska vyer från toppen av staden och det var riktigt mysigt att gå runt på de gamla gatorna.

Vi åkte därefter till Monteriggioni där mormor och morfar var dagen innan. En riktigt cool och liten borg (man kunde se båda utgångarna från mitten av torget. Man kunde gå upp för borgens mur och det fanns även ett muséum där man fick känna på olika medeltida vapen, som en spikklubba. Tyvärr var vi lite för hungriga för att utforska borgen ordentligt och det fanns inte mycket ätbar mat där. Så efter ett kort varv runt staden och ett lätt bråk med en italiensk ”kock” bestämde vi oss för att lämna borgen.

Lilla familjen var trötta efter dagens långa äventyr så det blev en lugn kväll för oss där vi gick ut och njöt av vår utsikt från vårt Airbnb.

Den färgglada staden Manarola

Idag ringde klockan 04.45. Det var lite för mörkt och vi var lite för trötta och Vilda såg lite för söt ut när hon sov i sin säng så det tog lite tid innan vi kom iväg. En timme senare satt vi i bilen på väg på utflykt igen efter några lugnare dagar här i Toscana. 2 timmar tog bilresan till Manarola. En riktigt fin biltur genom La Spezia och längs med kusten. De små italienska byarna här är så färgglada vilket passar så bra in i den gröna bakgrunden och mot det blå havet. Man blir verkligen glad av att titta på dem och man börjar undra varför man inte använder mer färg i Sverige.

Vi kom fram till Manarola strax innan 8 och vi var i princip helt själva större delen av de två timmarna som vi var där.

Manarola är en liten by precis vid havet. Här kunde man också ha båt men de höga vågorna och klippiga bergen kändes inte helt optimalt för det så det är nog bara för de mest våghalsiga italienarna. Byn är ett väldigt känt turiststopp vilket vi märkte när vi åkte därifrån vid 10 tiden då hade mängder med turistbussar kommit dit och de guidade turerna var i full gång. Vi hade då hunnit njuta av utsikten själva, tagit bilder och lekt i en fin liten lekplats med utsikt över Manarola. Helt klart en toppenstart på dagen!

På vägen tillbaka hem gjorde ett stopp vid La Spezia som är en större hamnstad. Vi såg en superrolig lekplats där längs med vägen som vi tänkte att Vilda säkert skulle tycka om. Vilda tyckte att det roligaste var att plocka med stenar och blad från växter… Varför gunga eller åka rutschkana liksom när det finns stenar att plocka med… Knäppa lilla tjej, men hon hade väldigt skoj och var nöjd vilket är huvudsaken. Mamma passade på att prova lekplatsen i alla fall och jag tror att hon var mycket nöjd med den. De hade ju faktiskt typ en linbana vilket är mammas favorit.

På eftermiddag/kväll så höll vi oss hemma och i trädgården. Det krävdes inte mycket ansträngning för att natta Vilda idag då hon var trött efter en händelserik dag!

Lugna dagar i Toscanas berg

Efter intensiva dagar i Paris, Schweiz och massa resdagar var hela familjen helt slut när vi anlände i Italien. När man reser så mycket och länge som vi har gjort nu så behöver man tid att ladda batterierna. Därför har vi de senaste dagarna bara tagit det lugnt och varit i vårt fantastiska hus på toppen av Toscanas berg. Helt magiskt vackert med egen tomt och inga grannar på plats. Vi tror att det är olivträd och granatäppelträd som växer på tomten! Det är lite kyligare än vad det brukar vara såhär års, men för oss gör det inte så mycket att ta på sig lite mer. Vi har mest varit ute och lekt, utforskat byn huset är beläget i, gått skogspromenader som ligger ett stenkast bort från huset och lagat italiensk mat.