Varför valde vi att åka till Österrike? Jo för de har VÄRLDEN största isgrotta där!!! Alla som känner oss vet hur mycket vi älskar grottor och hur coolt är inte en ISGROTTA (OBS! is som fryst vatten, inte terroristgruppen IS…). Det bästa var att Maggie fick följa med in i grottan!
För att komma till isgrottan Eisriesenwelt måste man vandra uppför i en brant backe, ta en kabinbana upp för ett väldigt brant berg och sen vanda mer uppför i kanske 20-30 minuter. Vägen till grottan var väldigt fin, med utsikt över bergen.
Väl framme vid öppningen var det dags att klä på sig alla varma kläder, då det förstås är väldigt kallt i grottan. Vi hann precis få på alla mössor och vantar, hundjacka mm innan vår guide började.
Gruppen fick levande ljus, som skulle vara vår ända ljuskälla i grottan. Guiden började med att säga att vi skulle gå i 1400 trappsteg under vår timmas vandring genom grottan. Låter kanske mycket, men släng också på att vi måste bära på Vilda och Maggie också…. Tyvärr får man inte fota inne i grottan, så bilderna från grottan ger en väldigt representativ bild över hur det såg ut, men någon annan har tagit dem.
När vi kom in i grottan möttes vi av ett stort grottrum som gick brant uppför. Det var bara att börja traska upp längs trappan. Längs vägen fick vi se gigantiska is stalagmiter. När vi nått toppen av rummet blev det mer is längs väggarna. Grottan och isen hade skapat stora isstatyer, som såg ut att höra hemma i Disneys Frozen. Vilda letade efter Elsa under hela turen.
När vi nått längst in ii grottans guidade tur öppnade grottan upp sig till en stor sal där marken var täckt av is med ett lager av spegelblankt vatten på sig. Väldigt vackert! Därefter var det dags att gå tillbaka och en höjdpunkt på tillbakavägen var definitivt att gå genom en lång tunnel av is!
Väl ute ur grottan hade det börjat bli väldigt mycket folk! Hade vi kommit en timme senare hade vi säkert behövt köa i minst 2 h för att komma in, så det var skönt att vi slapp kön! Vilda och Maggie var mycket populära och folk i kön pekade och log massor åt barnen. Inte varje dag man ser en sån söt tax och lillasyster i en isgrotta! Båda barnen skötte sig som vanligt galant i grottan och vi alla var väldigt nöjda med upplevelsen!
Dagen efter var det Annikas sista dag. Vi gick en kortare vandring
och tog det mest lugnt vid huset. Det blev ett sorgligt hejdå när vi släppte av
Annika vid flygplatsen dagen därpå. MEN så kul vi haft det på våra två veckor
tillsammans. Stackars Annikas kollegor kommer nog höra henne gå runt och sjunga
på massa barnlåtar nu de närmsta veckorna…man blir lätt förstörd när man reser
med barn…
